Han har rest i fyra dagar för att komma till Glasgow – med mellanlandningar och covidtester i Nya Zeeland, Los Angeles och London. När pandemin har tvingat Tongas premiärminister och andra höga representanter att stanna hemma är det Uili Lousi som får fungera som önationens ombud på COP26.
– Jag är här som officiell representant för Tonga och för civilsamhället, säger miljöaktivisten och konstnären till TT:s utsända på klimatmötet.
– Jag kanske inte är hemma igen förrän om fyra månader. Jag måste vänta på att det finns plats för mig att sitta i karantän i Nya Zeeland i två veckor. Osäkerheten har inte legat i att ta sig till klimatmötet utan i hur det ska gå att ta sig tillbaka till Tonga igen.
Små delegationer
Pandemins reserestriktioner har gjort att bara fyra ledare från Stillahavsländerna har kunnat delta i klimatmötet i Skottland. Resterande elva öriken har fått klara sig med mindre delegationer och volontärer från civilsamhällesorganisationer.
Det har väckt oro för att de länder som är mest sårbara för effekterna av klimatförändringarna – och som samtidigt är minst ansvariga för de koldioxidutsläpp som orsakar stigande temperaturer – kommer att ha svårt att göra sig hörda under det som ses som den viktigaste klimatkonferensen sedan Parisavtalet slöts.
Men de gör ändå allt de kan för att hamra in budskapet att handling krävs nu och inte i en avlägsen framtid. För då kan det vara för sent. När havet stiger och förödande oväder drar in finns ingenstans att fly för den som lever sitt liv på en låglänt ö omringad av havet.
Varnar för vatten
Tuvalus utrikesminister Simon Kofe har lyckats att tränga genom bruset i ett videomeddelande där han med vatten upp till knäna redogör för hur stigande havsnivåer och jorderosion hotar att lägga den lilla önationen under vatten.
Palaus president Surangel Whipps – en av de Stillahavsledare som varit på plats i Glasgow – varnade i sitt tal att hans land var på väg att försvinna framför hans ögon:
– Ärligt talat, det finns ingen värdighet i en långsam och smärtsam död. Ni kan lika gärna bomba våra öar direkt i stället för att göra så att vi lider.
För Tonga innebär klimatförändringarna ökad sårbarhet inför extrema väderhändelser som tropiska cykloner men också stigande havsnivåer, stigande temperaturer samt mer nederbörd – vilket i sin tur ökar risken för torka, översvämningar och korallblekning.
Uili Lousi var tonåring när han upplevde sin första tropiska cyklon: Isaac som orsakade stor ödeläggelse på Tonga 1982. Det dröjde flera år innan nästa slog till.
– Men nu kan vi drabbas av sex cykloner om året. Det enda vi kan göra är att hoppas att de ska dra förbi oss och inte in över land, säger han.
"Verkligt"
Det största orosmolnet för Tonga är dock stigande havsnivåer och ett allt varmare vatten, menar Uili Lousi. Stora delar av önationen är platt och det krävs inte någon stor havsnivåhöjning för att orsaka omfattande skador. Men det mäktiga Stilla havet är också djupt sammanflätat med tonganernas liv – det är en källa till mat, försörjning och kultur.
– Havet är allt för oss. Men det brinner. Och stigande havsnivåer hotar våra hem, säger Uili Lousi.
– För oss är klimathotet i högsta grad verkligt. Det händer här och nu. Vi måste bromsa utvecklingen för att våra barn och barnbarn ska ha en framtid.
Önationerna kräver att rikare länder ska öka sitt ekonomiska stöd till mindre utvecklade länders kamp för att tackla klimatförändringarna och förpassa fossila bränslen till historien.
– Tonga är en del av en helhet men vi lever också med effekterna av de klimatförändringar som andra orsakar, säger Uili Lousi.
– G20-länderna måste öka sin klimatfinansiering. Men utsläppen måste också halveras till 2030 för att vi ska kunna hålla målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid liv. För oss är det livsviktigt.
