Isen har varit tjock, dimman tät. Men de närmare 40 forskarna på Oden har också störts av den ludna lokalbefolkningen.

– Vi har haft över 30 isbjörnsbesök, säger Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet och forskningsledare för polarexpeditionen.

– De ställer till problem för oss, när de kommer för nära måste vi sluta arbeta på isen. Å andra sidan är de fantastiska att titta på.

Expedition i ishavet

Oden brukar vanligtvis bryta is i statens tjänst. Men de senaste sex veckorna har hon fungerat som forskningsplattform mellan norra Svalbard och norra Grönland. Nu ligger dock fartyget i fjorden i Longyearbyen och forskarna är på väg hem.

Då kliver kronprinsessan Victoria ombord och får bland annat veta mer om hur data samlats in med fjärrstyrda ubåtar, väderballonger och en jättelik "dammsugare" som sugit in luft för vidare analys.

– Det är tydligt att Sverige har en väldigt stark ställning i polarforskningen, givet vår storlek. Det är något vi ska värna och vara stolta över, säger kronprinsessan till TT:s utsända på Oden.

Det 13 000 ton tunga fartyget har jagat atmosfäriska floder, alltså varm och fuktig luft som drar in över Arktis söderifrån.

– Vi vill förstå hur smältsäsongen inleds och vad det är som gör att isen börjar smälta på vårkanten. Särskilt förhållandet till vädret, i synnerhet intrång av varm och fuktig luft söderifrån, säger Tjernström.

Tidigt ute

För att kunna studera inledningen på smältsäsongen var forskarna tvungna att ge sig av tidigare på året än vanligt. Att ta sig fram i nordligaste Arktis på våren skulle visa sig vara en utmaning.

– Isen var ganska besvärlig. Vi kom inte så långt norrut som vi hade hoppats, säger Tjernström.

– Sedan kom det inte så mycket varm luft som vi hade hoppats på heller. Men vi lyckades fånga inledningen av smältsäsongen, den 10 juni, och då kände jag "yes", nu är vi i mål.

Arktis beskrivs som klimatförändringarnas kanariefågel. Här går den globala uppvärmningen snabbare än på resten av jorden och förhållandena här påverkar klimatet på andra platser på klotet.

– Allt hänger ihop. Det som händer i Arktis stannar inte i Arktis. Arktis är en del av ett globalt system och det globala systemet påverkar oss alla, säger Tjernström.

– Det är en av de allra tydligaste manifestationerna av den globala uppvärmningen, det går inte att lösa problemen i Arktis utan att lösa dem globalt. Det finns bara ett sätt att se till att vi inte förlorar Arktis sommaris och det är att stoppa den globala uppvärmningen.

Dåliga modeller

Dagens datormodeller som används för att beskriva hur klimatet förändras i Arktis är ganska dåliga, delvis på grund av bristen på kunskap om förhållandena på vintern och våren när forskningsfartyg har svårt att ta sig fram genom isen. Tjernström tror att datan från expeditionen kommer att bidra till en förbättring.

– För att förbättra klimatmodellerna behöver vi mer kunskap, vilket har varit poängen med den här resan. Blir klimatmodellerna mer realistiska blir de också mer användbara.

Om det ska gå att forska i Centralarktis under de årstider när isen är som tjockast måste Sverige ha tillgång till ett forskningsfartyg som också kan bryta polaris, framhåller Tjernström.

– Oden är förmodligen en av de allra bästa konventionella isbrytarna. Om inte Oden klarar det klarar ingen annan det heller. Då måste vi bygga en isbrytare som är bättre än Oden, som är det bästa vi har.

Oden lyfts alltså fram som kronjuvelen i svensk polarforskning. Men hon närmar sig pensionsålder och om Sverige ska behålla sitt fotfäste som ett av de ledande länderna inom polarforskning behövs ett snart beslut om ett nytt fartyg, enligt Polarforskningssekretariatet.

– Klimatet väntar inte, säger direktör Katarina Gårdfeldt.

– Oden har passerat sitt bäst-före-datum på grund av sitt enorma klimatavtryck. Hon är 30 år gammal, kan gå sönder och vi måste tänka på framtiden nu så att vi har ett fartyg när det behövs.

"Oroande"

Rysslands krig i Ukraina, som lett till avbrutna forskningssamarbeten och inställda expeditioner till ryska Arktis, är ytterligare ett argument varför Sverige bör skaffa ett nytt forskningsfartyg av högsta polarklass, menar Gårdfeldt.

– Världen behöver den starkaste typen av isbrytare, som det för närvarande bara är Ryssland som har. När Oden tas ur drift ramlar vi ner ytterligare pinnhål på polarklasskalan. Det är oroande att västvärlden inte har forskningsresurser.

Frågan om ett nytt svenskt forskningsfartyg är under beredning sedan länge. Men när ett besked kan väntas komma kan klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) inte svara på.

– Vi får återkomma om det, säger hon.

– Men det är uppenbart att regeringen verkligen ser betydelsen av polarforskning och det värdeskapande som finns här på det svenska fartyget Oden.