Vetenskapens uppgift är snarare att servera fakta än att föreslå politiska lösningar på samhällsproblem. Ändå sätter många hoppet till forskarna när det gäller hur vi ska tackla vår tids stora ödesfråga. Med några veckor kvar till valet har klimatfrågorna inte heller varit fokus för politikernas utspel särskilt ofta.
Så här säger tre forskare med bred överblick över klimatproblemet – om vad svenska politiker bör prioritera för att få ner våra utsläpp i tid.
"Förbjud fossilfordon och våga prata livsstil"
Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet och fram till nyligen i klimatpolitiska rådet:
1. Transporterna. Vi i Sverige behöver minska utsläppen med 8–10 procent per år för att nå vårt mål om nettonollutsläpp 2045 – de senaste åren har minskningen varit 1–2 procent. Gapet däremellan måste minska dramatiskt, och då är transportsektorn som står för cirka en tredjedel av våra utsläpp oerhört central. Reduktionsplikten – kravet att blanda biodrivmedel i bränslet – bör ligga kvar. Ett förbud mot fossildrivna fordon till 2030 är en annan viktig åtgärd, liksom investering i fler laddstolpar och en massiv utbyggnad och bättre underhåll av järnvägsnätet.
2. Ändrad livsstil. Nästan alla politiker talar om det existentiella hot som klimatkrisen är, men få vågar tala om de livsstilsförändringar som krävs för att nå klimatmålen – för tekniska omställningar räcker inte. Att spara på elen, ändra vad vi äter och slänga mindre mat, bland annat. Det är paradoxalt att prata om att vi inte klarar de höga livsmedelspriserna samtidigt som vi slänger 106 kilo livsmedel per person varje år. Det är svårt att vinna val på att prata om minskat flygande – men politikerna måste ha modet att stå upp för beteendeförändringar som är helt nödvändiga.
3. Rättvisa. Klimatåtgärderna behöver ta mer hänsyn till våra olika förutsättningar att göra klimatsmarta val – mellan stad och på landsbygd, låg- och höginkomsttagare, och så vidare. Bland annat behövs mer träffsäkra åtgärder för att kompensera folk för högre el- och bränslepriser så de mest resurssvaga hushållen får stöd. Till exempel i form av lägre vägbeskattning för folk på landsbygd med sämre kollektivtrafik.
"Klimatmärkning och vindkraft"
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC:
1. Underlätta för vind- och solkraft. Det handlar bland annat om snabbare tillståndsprocesser för vindkraft och annan förnybar energi, att bygga ut kraftledningar och lösningar för att lagra energi. Det behövs även en bra förankring med alla berörda för att få acceptans för de vindkraftverk och ledningar som behövs
2. Driv på mer för hållbar konsumtion. Klimatmärkning av matvaror och andra produkter är ett första steg för att man ska kunna göra aktiva val, men hela utbudet behöver bli mindre klimatbelastande – till exempel genom krav på energiprestanda och att saker ska gå att reparera. Och det handlar både om privat konsumtion och offentliga upphandlingar.
3. Ge en tydligare berättelse om klimatomställningen. För många är det nog ganska abstrakt hur omställningen konkret märks i livet och samhället. Den innebär mycket som är positivt för välfärd och livskvalitet, men det kommer sällan fram i debatten.
"Energisnåla byggnader och beredskap för matbrist"
Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute:
1. Effektivare energianvändning. Det pratas mycket om att öka tillförseln av el – kärnkraft och vindkraft – men forskningen visar också på stora vinster genom effektivare användning. Det är smart privatekonomiskt, säkerhetspolitiskt och är en jätteviktig del av klimatomställningen. Här efterlyser jag starkt ökade ambitioner från politikerna. Bland annat behövs mer ekonomiska stöd och regleringar för energieffektiva byggnader, både när man bygger nytt och för att rusta upp exempelvis miljonprogrammen.
2. Gör det lättare för människor att välja fossilfria transporter och energislag. Och då behövs infrastruktur som gör det praktiskt möjligt. Förutom att få fler elbilar på vägarna måste vi bygga fler laddstolpar inte minst i glesbygd, och få folk att åka mer tåg. Kapaciteten i elnätet behöver öka för att jämna ut tillgången och priset över landet, och på sikt kunna exportera ännu mer fossilfri el till länder som är mer beroende än vi av kol, olja och gas.
3. Klimatanpassning. Vi måste anpassa våra byggnader, hem och infrastruktur till ett allt mer extremt väder, som drabbar samhällets svagaste allra hårdast – till exempel att äldreboenden får svårt att hålla en bra temperatur. Politikerna behöver även tydliggöra hur vi ska hantera klimatrisker utomlands som påverkar oss, till exempel vår tillgång till mat. Redan nu riskerar spannmålsskördar världen över att bli låga till följd av torkan. Ska staten eller livsmedelsbranschen se till att vi är rustade för sådana kriser?
Rättad: Felaktigt påstående om reduktionsplikten borttagen i den inledande delen av texten.