Omkring två miljoner förstörda hem. 24 000 skolor, 1 500 vårdinrättningar och 13 000 kilometer väg. Det måste lagas eller ersättas sedan "en monsun på steroider" dragit fram över Pakistan och krävt minst 1 700 liv. Notan väntas landa på runt 30 miljarder dollar – vilket riktar ljuset på en av de stora stridsfrågorna under det kommande klimattoppmötet COP27 i Egypten.
Vem ska betala priset för klimatförändringens konsekvenser? Är det de länder som har blivit rika genom att elda fossila bränslen som ska stå för notan som kompensation för den skada som deras utsläpp tillfogar mindre utvecklade länder i oproportionerlig utsträckning?
För Pakistan, som bara står för 0,8 procent av världens samlade utsläpp, är svaret enkelt. Klimatminister Sherry Rehman menar att skulden för katastrofen ligger på de rika ländernas utsläpp och att det nu är dags för dem att öppna plånboken ytterligare. På en presskonferens får hon medhåll från ministerkollegan Ahsan Iqbal:
– Människor njuter av livet i väst men någon här får betala priset.
Förluster och skador
Rika länder har tidigare gått med på att bidra med pengar för att hjälpa fattigare länder att minska utsläpp och anpassa infrastruktur för framtidens klimat. Hittills har dock löftet om 100 miljarder dollar om året i det som kallas klimatfinansiering inte infriats fullt ut – vilket har spätt på misstron i klimatförhandlingarna.
Men många sårbara länder driver också frågan om ersättning för förluster och skador ("loss and damage" i klimatsammanhang) som uppstår till följd av värmeböljor, skyfall, orkaner och torka redan nu.
– Klimatanpassning och utsläppsminskningar är fortfarande viktigt, men det är gårdagens problem, säger professor Saleemul Huq, chef för International Centre for Climate Change and Development i Bangladesh.
– Vi har klivit in i en ny era av förluster och skador på grund av klimatförändringar som människan har orsakat. Människor förlorar sina liv, sina hem, sina skördar och sin infrastruktur och det sker här och nu.
Kontroversiell fråga
Frågan om vem som ska ta notan för förluster och skador till följd av klimatförändringarna är känslig och kontroversiell. Rika länder ryggar tillbaka från allt som luktar skadestånd av rädsla för att ställas inför en strid ström av massiva betalningskrav utan slut. På förra årets klimatmöte i Glasgow avvisade USA och EU krav på en särskild fond som ska kompensera fattigare länder för förluster och skador. I stället fick de mest klimatsårbara länderna åka hem med ett löfte om en löst definierad "dialog" om ämnet.
– Vi har misslyckats med att minska utsläppen så att vi har stora klimatförändringar och vi har misslyckats med att anpassa våra samhällen eftersom vi haft för lite fokus på den frågan. Då uppstår förluster och skador, säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, till TT.
– Det finns olika krav, idéer och perspektiv men det är framförallt de fattiga länderna som vill koppla det till en form av finansiell kompensation.
Vetenskapligt stöd
Egypten har lovat att förluster och skador ska lyftas ordentligt vid mötet i Sharm el-Sheikh och pekat på problemet med att frågan ofta går förlorad i ändlösa diskussioner. Men något genombrott när det gäller en ny kanal för finansiering är inte att vänta från FN-mötet där beslut tas med konsensus, enligt Fridahl.
– Vetenskapen blir allt bättre på att göra kopplingar mellan klimatförändring och extremväder vilket gör det lättare för länder som vill föra fram frågan att säga att det finns ett ansvar för de som har orsakat klimatförändringarna att göra något åt förluster och skador, säger han.
– Men de rika länderna vill väldigt tydligt frikoppla frågan från tanken på en fond eller någon form av skyldighet till kompensation i proportion till de förluster och skador som uppstår.