Rapporten som en stor grupp forskare från flera länder har skrivit kan liknas vid IPCC:s klimatrapport men tar hänsyn till alla system som formar planeten. Det handlar om allt från biologisk mångfald och vattentillgång till luftföroreningar, avskogning och koralldöd.
– Vi vet inte hur länge vi kan fortsätta övertrassera de här gränserna innan det kombinerade trycket leder till irreversibla förändringar och skada, säger Johan Rockström chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Tyskland och professor vid Stockholms universitet.
Ett enda system
Mänsklig aktivitet påverkar jordens klimat och ekosystem. Så till den grad att vi nu riskerar hela planetens stabilitet. Och allt hänger ihop – global uppvärmning, utdöende av arter, försurning av haven och kemikalieutsläpp.
Genom avancerade modellsystem kan forskarna visa hur förändringar inom ett område påverkar de andra. Dessutom har man för första gången presenterat faktiska siffror på när de så kallade planetära gränserna inom de nio områdena passeras.
– Budskapet är ganska deprimerande. I årtionden har forskare visat hur mycket mänsklig aktivitet påverkar planeten. Men sedan 2009 har det mesta blivit sämre, säger Sarah Cornell, medförfattare och forskare vid Stockholms universitet.
Sex av nio gränser har redan passerats. En av de mest kritiska är den biologiska mångfalden eftersom det området ger så omfattande effekter på flera andra.
– Biologisk mångfald är en bra indikator på alla de levande systemen på samma sätt som klimatet är för de fysiska systemen. Men för att få ordning på de två så krävs det att vi involverar andra delar och ser till att våra vatten inte är överlastade med kväve och fosfor till exempel. Allt hänger ihop, säger Johan Rockström.
Haven har buffrat
Ett exempel på att planeten är skadad är att skogen har absorberat 25 procent av all koldioxid som människan släppt ut och vattnet har absorberat ytterligare 25. Men mycket tyder på att måttet är rågat och att det buffertsystemet kommer att ta slut. Ett annat exempel är att haven, som absorberar en stor del av värmen, nu i stället släpper ifrån sig värme.
– När vi pratar om målet att inte komma över 1,5 grader i global uppvärmning utgår man från att planeten ska fortsätta ta upp koldioxid, men det är väldigt optimistiskt att tro det, säger Johan Rockström.
Planetens motståndskraft mot mänsklig påverkan är snart slut. Ingo Fetzer, forskare vid Stockholm Resillience Center och medförfattare till rapporten liknar planeten vid ett flygplan som tidigare gått på autopilot.
– Nu måste vi själva styra planet i stället för att tro att det bara löser sig. Problemet är att vi inte vet vad alla spakar och knappar gör, säger han.
Ett positivt exempel finns – ozonlagret. Gränsen för hur mycket det kunde minska passerades redan på 1990-talet, men till följd av globala åtgärder har det kunnat återhämtat sig. Utöver ozon är vi också fortfarande på den säkra sidan försurningen av haven och mängden luftburna partiklar från olika utsläpp.