Han är chef för ett av världens största oljebolag, Adnoc. Men också ordförande för Masdar som jobbar med förnybar energi. Och så ska Sultan Ahmed al-Jaber leda FN:s klimattoppmöte COP28 i Dubai i vinter, då världen samlas för att förhandla om hur den skenande klimatförändringen ska bromsas.
Många funderar nu över hur det faktum att Förenade arabemiraten finns bland världens största oljeproducenter kan påverka förhandlingarna.
Kritiker kallar det en intressekonflikt. Som att att låta en chef för ett cigarettföretag leda en konferens för att hitta ett botemedel mot cancer. Att det skickar fel signaler i en tid då vetenskapen är överens om att utsläppen från förbränning av fossila bränslen som olja, kol och gas måste minska snabbt.
En del vill se al-Jaber sparkad, andra manar till bojkott.
Rävsax
Emiraten själv säger sig vara redo att stå värd för en konferens där alla perspektiv får finnas med vid bordet.
– Det är en rävsax, säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet.
– Att den fossila industrin, och stater kopplade till den, måste med på omställningen är uppenbart. Samtidigt har de mest att tjäna på att man fortsätter att extrahera fossila bränslen. Det ställs på sin spets när ett sådant här land väljs till ordförande.
Klimatkonferensen hålls varje år och värdskapet roterar mellan olika regioner. Inför årets möte lyftes inte så många tydliga alternativ till Förenade arabemiraten fram för FN att välja bland, enligt Fridahl.
– Det är inte första gången det finns kritik mot valet av ordförandeskap, till exempel har Polen fått kraftig kritik för att stå fossilindustrin för nära, säger han.
– När det gäller valet av al-Jaber som ordförande har jag svårt att se att man i den högre nivån av politik i Förenade arabemiraten skulle hitta någon som inte har stark koppling till olje- och gasindustrin. Det präglar hela den emiratiska ekonomin.
Ökad förståelse
Det finns uppsidor med att länder med starka band till fossilindustrin är ordförande, enligt Fridahl.
– Det bygger kapacitet, mobiliserar landets förvaltning men också politiken på hög nivå. Politiker involveras på ett sätt som gör att de måste bygga förståelse för klimatfrågan.
Kritiken har dock redan påverkat trovärdigheten för FN-mötet, enligt Fridahl.
– Framförallt bland politiker som håller klimatfrågan varmt om hjärtat och som vill driva ambitiös klimatpolitik. Och så bland civilsamhället och i den bredare debatten, men det ställer också krav på ordförandeskapet att skärpa sig och försöka nå längre.
"Ingen bojkott"
Naturskyddsföreningen kommer för första gången på många år inte delta på plats på FN:s klimattoppmöte.
– Det är en nedprioritering, inte en bojkott, säger generalsekreterare Karin Lexén.
Avståndet gör det svårt att undvika att flyga och förhandlingarna väntas inte bli så tunga att Naturskyddsföreningen ser det som motiverat att resa dit.
– Vi är också starkt kritiska mot valet av land och ordförandens involvering i den fossila oljeindustrin, i vilken han nyligen gjort nya investeringar, säger Lexén.
– Det är oerhört allvarligt, i ett läge där det finns diskussioner och ökad misstro kring formen på klimatmötena. Trovärdigheten står på spel om inte FN-samarbetet mellan stater fungerar för att lösa vår stora ödeskris.