Det väldiga isberget, som kallas A23a, bröts loss från Antarktis kant redan 1986. Men det gick snabbt på grund i Weddelhavet. Och där har det suttit fast fram till för några år sedan.

– Jag märkte den första rörelsen 2020, säger Andrew Fleming, forskare vid British Antarctic Survey, till BBC.

Isberget har en yta större än Gotland, vars yta är närmare 3 200 kvadratkilometer, och är omkring 400 meter tjockt.

– De här stora isbergen kommer från de jättestora shelfisar som finns kring Antarktis. Shelfisarna bildas när inlandsisen strömmar mot kusten och havet, säger Nina Kirchner, docent i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation vid Stockholms universitet, till TT.

Börjat röra sig

De senaste månaderna har A23a börjat röra sig lite fortare på grund av strömmar och vind.

Att isberget börjat röra på sig igen efter att ha suttit fast sedan 1986 är inte så konstigt.

– Förr eller senare kommer de alltid lossna, även de här megabergen. De bryts ju sakta ner, men det är ju ett enormt stort isberg så det tar ju lång tid, säger Ola Kalén, oceanograf vid SMHI, till TT.

Han säger att det antagligen främst är påverkan av värmen från havsströmmar som gör att isberget eroderat underifrån och på sidan som gör att det har lossnat nu.

Smälter så småningom

Isberget kommer nu förmodligen att driva ut i ett område norr om den antarktiska halvön där många isberg samlas. I så fall fångas det upp av en kraftig havsström.

– Den går medsols runt Antarktis. Där transporteras de längre ut och går mot varmare vatten, bryts upp och smälter med tiden, säger Ola Kalén.

En annan möjlighet är att A23a kan fastna på nytt, men det beror på hur bottenförhållandena ser ut och hur strömmarna går.