En pojke hittas uppspolad på stranden i Turkiet den 2 september 2015. Han ligger på mage i en obekväm ställning med vågor som smeker hans ansikte.
Han är död, bara tre år gammal, och när bilderna kablas ut förfasas en hel värld.
Alan Kurdi var, tillsammans med sin familj, på flykt från krigets Syrien när flyktingbåten sjönk på Medelhavet – pappan Abdullah Kurdi var den enda som överlevde.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR hade över 300 000 människor redan då riskerat sina liv för att korsa Medelhavet.
Av dessa hade 2 600 dött.
Sent på natten samma dag nådde Ahmed Ez Malmö tillsammans med sin fru Lama Mhaikel, deras då fyraåriga dotter och fruns kusin efter flera veckor på flykt.
– Resan till Sverige var jättesvår och det fanns många gånger då vi var rädda. När man flyr från ett krig är en trygg plats det enda man vill ha, säger Ahmed Ez.
Bor i Stockholm
Från Turkiet tog han och familjen sig via Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike och Tyskland med slutdestination Sverige. En resa som bland annat innefattade båt, färja, tåg, buss och taxi.
– Den svåraste delen av resan var i Ungern eftersom vi promenerade en hel natt längs ungerska gränsen. Vi var tvungna att undvika både polisen och tjuvar. Jag hade min dotter på min axel. Hon var fyra då och det var henne jag var mest orolig för, säger Ahmed Ez.
Väl i Sverige placerades familjen tidigt på ett boende på Öland. I dag har de också fått en son och bor i en lägenhet i Stockholm. 43-årige Ahmed Ez arbetar på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala och hans fru som SFI-lärare. Minnen från tiden på flykt finns fortfarande finns kvar, men familjen trivs med livet i Sverige.
163 000 asylsökande
Fast att vänja sig vid det svenska vädret, medger han, var en omställning.
– När vi kom till Malmö kunde man inte gå ut utan att ha en jacka, men jag hade vuxit upp i ett medelhavsklimat. Det var ovant men vi anpassade oss och nu gillar jag regnet och snön, säger Ahmed Ez.
2015 sökte 163 000 människor asyl i Sverige – fler än någonsin tidigare. 114 000 av dessa kom mellan september och december och ofta till centralstationerna i de stora städerna Stockholm, Göteborg eller Malmö.
För att uppmärksamma flyktingkrisen anordnar Sverige för UNHCR den här veckan en fotoutställning på Stockholms centralstation med bilder av den nederländsk-svenske fotografen Pieter Ten Hoopen.
Ahmed Ez är en av flera flyktingar som porträtteras.
"Helt ensam"
En annan är 29-årige Alex Nassan. Han kom till Sverige redan i augusti 2014. Tankarna om den tiden är många, men inte alltid så lätta att sätta ord på.
– Det går inte att beskriva det riktigt. Men när kriget började i Syrien hade jag inte så många alternativ så jag bestämde mig för att fly därifrån. När jag kom till Sverige kände jag mig som en främling och helt ensam, men också att jag nu kunde börja ett nytt liv, säger han.
Ett år och en månad efter det att Alex Nassan kom till Sverige fick han ett permanent uppehållstillstånd och bor numera i Stockholm.
I sin roll som administratör på UNHCR hade han själv ett finger med i att fotoutställningen också har bilder föreställande hemnycklar som kom till Sverige i samband med flyktingkrisen.
– En hemnyckel är inte bara är en metallnyckel utan något som betyder mycket mer. Jag tänkte själv aldrig på en nyckel i mitt hemland, det var bara något i min ficka. Men efter kriget finns många minnen och varma känslor bakom nycklarna. Det går att beskriva mycket genom dem.
Rättad: I en tidigare version uppgavs fel namn på fotoutställningens organisatör.