Efter koranbränningen i Malmö i slutet av augusti, som genomfördes utan polisens tillstånd, har Rasmus Paludan nu ansökt om demonstrationstillstånd i fem olika stadsdelar i Stockholm till helgen. Senast skedde det utan Paludan, då han stoppades vid gränsen, nekades inträde och belades med ett tvåårigt inreseförbud till Sverige. Denna gång vill han närvara och hävdar att han är svensk medborgare med rätt att vistas i landet.

Och redan under torsdagen publicerades en film på Youtube där en man med en Stram Kurs-keps syns bränna en koran i Rinkeby i Stockholm. Polisens presstalesperson Towe Hägg säger till Expressen att man har upprättat en anmälan om hets mot folkgrupp efter att ha tagit del av filmen.

Senare på dagen meddelar polisen att man avslår Paludans ansökan om demonstrationstillstånd med motivering att det riskerar att uppstå en situation som kan innebära allvarliga hot mot allmän ordning. I sin ansökan har Paludan gjort klart att koranbränningarna och demonstrationerna, som handlar om att "håna och förnedra islam", kommer att genomföras oavsett.

Kom inte in i Folketinget

Den högerextrema politikerns steg från Danmark till Sverige ses av många som ett sätt för honom att bibehålla uppmärksamheten kring sin egen person.

Efter misslyckandet att ta sig in i Folketinget i Danmark, där han som partiledare för Stram Kurs inför valet 2019 propagerade för ett Danmark fritt från muslimer, tappade han mycket av sitt nyhetsvärde i landet, menar Tina Askanius, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Hon studerar relationen mellan etablerade nyhetsmedier och högerextrema rörelser, och berättar att den stora uppmärksamheten kring Paludan under valrörelsen i Danmark skapade stor debatt kring hur en person med så pass extrema åsikter som hans ska hanteras av medierna.

Arv från Muhammedkrisen

Många kritiserade medierna för att ha agerat mikrofonhållare åt en hatpredikant, medan andra ansåg att det bästa var att låta människor se vad han står för på riktigt, säger Askanius.

– Den publicistiska principen är stark i Danmark, och är delvis ett arv från diskussionerna om yttrandefrihet under Muhammedkrisen, säger Tina Askanius.

En undersökning som gjordes efter valet visade att Rasmus Paludan var den politiker som var tredje mest omtalad under valrörelsen, efter de två statsministerkandidaterna, enligt Askanius.

I valet hamnade partiet precis under tvåprocentsspärren.

– Många i mediebranschen var nog lättade, annars hade kritiken varit ännu större, att man hade gett honom en motorväg rakt in i folks vardagsrum. Medan andra skulle säga att strategin lyckades, han avskräckte väljarna när han fick visa sitt sanna ansikte.

Etnonationalist

Daniel Poohl, chefredaktör på tidningen Expo, tycker det kan finnas utrymme för en debatt kring hur en sådan som Rasmus Paludan ska hanteras. Men man bör också kalla en spade för en spade, säger han.

– Jag tror att det är viktigt att ändå säga exakt vad detta är – det är inte islamkritik, utan det är en person som försöker vinna gehör för en idé som går ut på att rensa landet från islam och muslimer. Man måste förstå att det är det som det handlar om. Sedan kan man ha en debatt om hur det ska bemötas.

Expo har kunnat visa att Paludan i en chattråd med svenska vit makt-aktivister beskriver sig själv som en etnonationalist.

– Det handlar alltså inte bara om en kritik mot en religion för honom, utan en idé om att i Danmark ska det bo människor som han uppfattar som danskar.

Sverige i debatten

När uppmärksamheten kring Paludan nu svalnat i Danmark blir Sverige ett tacksamt mål att ta provokationerna vidare till, säger Tina Askanius

– Luften har gått ur ballongen i Danmark, så att säga. Därför är det ett taktiskt steg från hans sida att rikta sig mot Sverige, för Sverige används jämt som hotbild i den danska debatten.

Och många anser att Paludan fick precis som han ville i Malmö.

– För honom räcker det ju med att en liten grupp ballar ur av ilska, eller bara tar chansen att ställa till med bråk, för att han ska få göra en generaliserade poäng av att "titta, sådär är de", säger Daniel Poohl, och fortsätter:

– Trots att det i Malmö snarare var så att stadens muslimska ledare manade till lugn och ro. Men det struntade han i.