– I studion är det dessutom bara jag och en tekniker bakom en glasvägg så det känns ganska säkert, säger Tomas Bolme.
Han tror själv att han är den som har läst in flest ljudböcker i hela landet; en bra bit över 200 titlar. Det är ett trevligt jobb, han läser runt 60 sidor på en dag och får samtidigt tillfälle att göra det han tycker bäst om: gestalta.
– Men det där är en balansgång. Gestaltar man för mycket stör sig lyssnaren på det och låter man likadant hela tiden blir det tråkigt.
När han läste in en av Jan Guillous Hamiltondeckare skulle en av karaktärerna ha utpräglad norrköpingsdialekt. Tomas Bolme är ganska bra på dialekter men den gången ringde han författaren och frågade om han för säkerhets skull fick stryka den lilla upplysningen. Det fick han.
Anekdot-mästare
De senaste åren har Tomas Bolme stått allt mindre på scenen. Kontrasten är stor mot hur livet tidigare har sett ut för denne ständige teaterarbetare som fick sitt första kontrakt 1963 och har arbetat på bland annat Dramaten, Fria Proteatern och Stockholms Stadsteater.
– I natt drömde jag att jag arrangerade en jättestor uppsättning med musiker och balett med premiär i september. Så någonstans saknar jag väl det där.
Han kan också sakna det mångåriga fackliga arbetet i Teaterförbundet och den internationella teaterfederationen. Tomas Bolme beskriver sig som en agitator som sällan brusar upp.
– Ernst-Hugo Järegård frågade mig en gång om jag någonsin blev arg. Ja, vart femte år kanske. Själv sa han att han fick minst ett hysteriskt utbrott per dag. Men är det någon som blir rädd då, frågade jag. ”Ingen!”
Tomas Bolme är full av anekdoter. De har varit till god hjälp många gånger då han har hållit tal, men också under segdragna fackliga förhandlingar.
– Jag kan inte sitta åtta timmar och vara allvarlig, då får de välja någon annan.
Men ibland har regissörer suckat när arbetet stannat av på grund av att Bolme hamnat i ännu en utläggning.
– Mats Ek sa till och med: ”Du får högst fem anekdoter per dag!”.
Fest med Beatles
Det är klart att det finns mycket att berätta för en som är polare med musikproducenten Quincy Jones och har partajat med The Beatles.
Tomas Bolme skulle spela huvudrollen i filmen ”Pojken i trädet” (1961). Under inspelningen läste han en annons om att Quincy Jones skulle uppträda med sitt storband. Just då gick regissören Arne Sucksdorff förbi och frågade om Bolme kunde gå på den där konserten och be Quincy Jones skriva musiken till filmen. Det var en ren chansning, men den slog väl ut. Bolme och Jones återsågs i Los Angeles 23 år senare och har träffats flera gånger sedan dess.
Beatles? Där var det som så att Tomas Bolme var konferencier när de spelade i Göteborg hösten 1963.
– De hade inte hunnit slå igenom riktigt i Sverige så när de kom till hotellet efteråt var det ingen större anstormning av fans. De kunde promenera in tämligen obehindrat.
Däremot var det många som flockats runt den unge konferencieren som stod i hotellbaren och fick skriva autografer, känd som han var från önskeprogrammet "Melodiradion" som han ledde varje fredag. Beatlarna drog slutsatsen att den där Bolme måste vara något alldeles särskilt och bjöd upp honom för lite party på rummet.
Löser problem
En gång höll han själv på att sadla om till sångare.
– Både jag och min fru har tagit sånglektioner under hela våra karriärer och i Fria Proteatern var det ju alltid sång. Men i början på 80-talet tänkte jag faktiskt ett tag byta bana på allvar och satsa på opera. Men det skulle ha inneburit extremt mycket arbete. Och nu är det väl för sent, säger han med ett skratt.
Ibland låter det som om han haft en rastlöshet i sig, men han beskriver det som en ständigt pågående problemlösning.
– När vi spelade ”Markurells” 2005 och jag fick en längre utskällning av fru Markurell så stod jag där på scenen och funderade på när flyget gick hem nästa morgon och om jag skulle hinna hem och vattna blommorna före fackmötet på eftermiddagen. Ingen märkte något men jag tänkte: 'Tomas nu får du väl sluta ändå!'