Det finns en allmän uppfattning som säger att den politiska polariseringen i samhället ökat.

– Den bilden är helt dominerande, säger Torbjörn Bergman, som är statsvetare vid Umeå universitet.

Men nu får bilden mothugg av Bergman och tre andra forskare i rapporten "Polariseringen i Sverige", som ges ut av SNS (står för "Studieförbundet näringsliv och samhälle").

Med metoder inom statsvetenskap och medieforskning har de analyserat ideologisk polarisering enligt ett 30-tal olika indikatorer. Man har bland annat utgått från akademiska väljarundersökningar, valmanifest och medierapportering.

Slutsatsen blev att polariseringen inte är större nu än vid några tidigare tillfällen under den tid som gått att bedöma.

Logdanser och krogar

Torbjörn Bergman nämner två stora debatter runt 1980, om kärnkraft respektive löntagarfonder.

– Det är frågor som splittrat samhället djupt. Man var för eller emot. Folk diskuterade på logdanser och krogar, säger Bergman.

– Debatten vid omröstningen om vi skulle gå med i EU eller inte var likadan, med djupa känslomässiga föreställningar om vad som var rätt eller fel, fortsätter han.

De fyra forskarna hävdar att det svenska partisystemet sedan lång tid varit starkt polariserat, och att vänster-högerkonflikten kännetecknas mer av stabilitet än av förändring.

De politiska kanterna hörs och syns dock mer i dag.

– Och det gäller även mitten, påpekar Torbjörn Bergman.

Förändringen skedde med start ungefär 2015, året då ovanligt många flyktingar sökte sig till Europa. Debatten om migration, mångkultur och globalisering har enligt rapporten lagt till en ny dimension av kulturella värderingar i den politiska debatten.

Risk för "vi och dom"

På sikt kan det leda till en faktiskt ökad polarisering, enligt forskarna.

Men det kan vara problematiskt att de politiska skillnaderna uppfattas som större än de verkligen är.

– Risken är att det växer fram misstänksamhet, eller att man beskriver motståndaren i ordalag som är överdrivna. Då kan det bli så att man delar upp världen i "vi" och "dom", med känslan att "min grupp är mycket vettigare än den andra gruppen".

Den typen av resonemang förknippas ibland med USA.

– Men där är vi inte i Sverige, säger Torbjörn Bergman.