Det är coronatider, och Jonas Tellander gör intervjun över telefon. Storytel-medarbetare i 20 länder jobbar hemifrån, och har videokonferenser och möten på telefon, berättar han.

– Det är en jättemärklig situation. Men för en introvert person som jag kan det kännas väldigt effektivt, jag tycker att jag får mycket gjort, säger Jonas, som dock inser att alla inte fungerar på samma sätt. Somliga får sin energi i interaktion med andra.

– Man måste sätta sig in i vad det här innebär för kommunikationen, och för hur ens kollegor mår i den här situationen.

Segt i starten

Med över 500 anställda blir det några att hålla reda på. Själv har vd:n Jonas Tellander svårt att se utvecklingen som en enkel framgångssaga. Han har fortfarande 2008 i färskt minne, när bolaget var ungt och finanskrisen slog hårt. Oron då var påtaglig, trots några optimistiska år kom aldrig något stort genombrott för idén om att kunna lyssna på böcker direkt i mobilen. Det var tomt på kontot och svårt att få in finansiärer. Framtiden såg allt annat än ljus ut för den pressade vd:n.

– De anställda som satt runt omkring mig undrade: "varför suckar han hela tiden?", säger Jonas och skrattar.

Det var på grund av den situationen som han ställde upp i "Draknästet", ett tv-program där människor fick presentera affärsidéer för en jury av finansiärer. En något desperat handling, men den ledde till nytt kapital, som kunde hålla bolaget flytande ännu en tid. Det var precis vad som behövdes, i väntan på att mobiltelefonernas teknikutveckling skulle komma ikapp företagsidén.

När Iphone släpptes 2007 förstod folk plötsligt grejen med att konsumera ljud i telefonen.

Ville bli golfproffs

Sedan dess har Storytel stadigt växt, bit för bit, år för år. Vilket var precis vad Jonas Tellander drömde om när han lämnade ett fast, välavlönat jobb på läkemedelsbolaget Roche i Schweiz 2005. Då var han 35 år och hade jobbat i olika stora företag sedan han tagit sin MBA-examen från franska handelshögskolan Insead.

Vägen dit var inte spikrak. Han började med en dröm om att bli professionell golfspelare, som tog honom till golfgymnasiet i Helsingborg. Där insåg han att han inte skulle bli världens bästa golfare, det fick bli civilingenjörsstudier i kemiteknik i Lund i stället, och sedan ekonomistudier i Frankrike på det.

Det var under tiden i Schweiz som drömmen växte fram, om att bygga upp ett eget företag, som skulle bli stort i hela Europa. Det har han lyckats med nu, när Storytel har över 1,1 miljoner kunder och lokala kontor och marknader i 20 länder. Enligt förläggarföreningens senaste rapport står ljudboken för nära hälften av konsumtionen av skönlitteratur. De äger dessutom Sveriges äldsta bokförlag, Norstedts, och får med andra ord allt mer att säga till om i bokbranschen.

Hur påverkar du framtidens litteratur med ditt företag?

– Tittar man på utgivningen i dag kontra för fyra år sedan när vi gick in i Norstedts är det lika många böcker som går in på recensionstoppen i Dagens Nyheter och lika många titlar som nomineras till Augustpriset nu som då. Det som har förändrats är väl att romance-genren har vuxit, och att deckare funkar väldigt bra i ljud.

Starka berättelser

Ett exempel på det han kallar romance är "Sagan om isfolket", en norsk bokserie från 1980-talet (genren kallas även romance fantasy). De 47 böckerna i serien förde en tynande tillvaro, när Dramatenskådespelaren Julia Dufvenius hörde av sig och ville läsa in dem som ljudböcker. På Storytels Facebooksida ställdes frågan om det fanns ett intresse, och på bara några timmar hade hundratals kommentarer strömmat in, från folk som en gång hade läst och älskat böckerna. Under flera år stod sedan serien för tio procent av all lyssning på Storytel.

Oavsett genre eller status på kultursidorna finns det alltid behov av starka berättelser – även i coronatider. Och visst uppstår både ekonomisk oreda och oro för riskgrupper, men Jonas betraktar ändå krisen med visst intresse.

– Jag hoppas att det leder till positiva beteendeförändringar i samhället. Dels kring klimatet, att man får en tankeställare om allt det här resandet de senaste tio åren verkligen skapar så mycket livsglädje. Dels om urbaniseringen. Om vi verkligen på riktigt lär oss att kommunicera på distans tror jag att många börjar fundera på om man faktiskt inte kan bo på landsbygden också. Det tycker jag är otroligt spännande att tänka på.