TV4-klassikern ”Idol” är sig inte riktigt lik i år. Coronasituationen sätter sin prägel på inspelningarna, vilket bland annat innebär att deltagarna kommer in en och en och att allt sänds utan publik. För programledaren Pär Lernström är det ovant men samtidigt intressant.
– Förr kunde man luta sig mot sådant man hade gratis, som applåder. Nu blir det mer intimt, jag tycker att vi kommer närmare de tävlande, säger han.
Pär jobbar samtidigt med ”Kockarnas kamp” som går i höst och ”Talang” som ska sändas i vår. Denna sommars ledighet fick därför bli lite kortare, det var så mycket som skulle förberedas inför den ovanliga höststarten. Han har ändå hunnit med vad han kallar en riktig 80-talssemester; åkt båt, gjort en tur till Gotland, vandrat vid Riksgränsen och besökt Kolmårdens djurpark.
– Jag har sprungit igenom en sommar från min egen uppväxt.
Sände från hemmet
Att han skulle bli en av landets mest exponerade tv-personligheter kunde han inte drömma om när han som barn bänkade sig med familjen vid lördagsunderhållningen. Eller kanske drömde han lite ändå. Han tyckte ju att det var något magiskt med tv.
– Nästan alla hade sett samma sak och man pratade om det i skolan på måndagen. Det som gick på tv, det gick. När jag försöker förklara det för min åttaåriga dotter blir jag direkt 200 år gammal.
Pär Lernström har i nästan ett decennium lett populära program på bästa sändningstid. I våras tog han till och med hem ett tv-team till familjens villa i Danderyd och gjorde tre direktsända och corona-anpassade pratshower.
Visst blir han igenkänd på stan, men det är en del av jobbet, resonerar han.
– Det är ju oftast bara någon som kommer fram och vill ta en bild. Jag ser det som ett betyg på att de ändå inte hatar det jag gör. Hade jag tyckt att det där var jobbigt skulle jag aldrig ha ställt mig framför en kamera.
Något som gör saken enklare är att han har svårt att förställa sig.
– Möter du mig på stan är jag samma person som på tv, kanske bara lite skitigare och tröttare. Jag är nog för dum för att kunna spela en roll. De gånger jag har försökt vara på ett speciellt sätt på tv har det inte funkat något vidare.
Vara stolt
Låter det som om Pär Lernström är hård mot sig själv? Det är han inte. Inte om han jämför med när han var 30 då allt var mer på blodigt allvar.
Tio år senare kan han värdera sina insatser på ett mer avslappnat sätt än förr.
– Jag är mer ödmjuk mot mina egna tillkortakommanden, klappar mig lite mer på axeln. Och jag har begripit två saker. Ett: Ingen bryr sig. Och två: Var stolt över det som går bra och förträng det andra.
Nu är det också tio år sedan han gav ut boken ”Gubbe – a love story” som var någon sorts brottning med insikten att man faktiskt blir äldre. Här identifierar han ett flertal olika sorters gubbar, bland annat surgubben – en kategori han menar att han själv riskerar att hamna i en vacker dag. I alla fall om man ska döma av hans bilförarhumör.
– Förr kunde jag veva ned rutorna och gorma. Det hoppas jag att jag har slutat med. Nu svär jag bara för mig själv. Fast det blir ju allt svårare nu med barnen: ”Vad sa du? Så där säger man faktiskt inte!”.
Om dina barn en dag vill jobba framför en tv-kamera, vad säger du då?
– Bara de blir glada får de göra vad de vill. Okej kanske inte ”Paradise Hotel”, säger Pär Lernström och skrattar.
Sin egen framtid har han svårt att sia om. Han tror inte att han håller på med ”Idol” om tio år, någon sorts förnyelse måste man ha, tänker han.
– Kanske har jag klivit in bakom kameran. Att producera vore roligt. Men jag är så adaptiv, så får jag en fråga från ett helt annat håll kommer jag säkert känna att det där vill jag inte missa!