”Klipp dig och skaffa ett jobb” är den klyschiga uppmaningen till en dagdrivare utan ambitioner. Stefan Sundström fick höra en sorts omvänd variant av den i unga dagar: ”Det är din plikt att bli popstjärna”. Det var Johan Johansson, vän och kollega, som tyckte att nu fick herr Sundström sluta gå som städare och göra något av sin låtskrivarbegåvning.
Då var Stefan Sundström knappt 30 och ”ganska deprimerad”. Han behövde den där uppmaningen.
– Det blev en brytpunkt för mig. Jag visste att det här kan jag, och jag förstod att ska jag göra något av mitt liv rent yrkesmässigt, så är det väl att skriva låtar, säger han och tillägger med ett skratt:
– Och jag var en jävligt dålig städare. Det har jag fått höra efteråt.
Det var någonstans efter det som hans artistkarriär lyfte och började flyga. Men det dröjde ett par år innan han sade upp sig och satsade på musiken på heltid.
Humor i texterna
När han växte upp var hans förebilder hippieungdomarna i afghanpäls, som hellre flyttade ut i skogen än tog ett ”kneg”. Men han tvekade inför att släppa en fast försörjning. Att hålla sig kvar i ett ”vanligt” arbetsliv några år extra var dock bara bra, menar Stefan. I stället för att förlora sig tidigt i musikbranschens krav på hits och anpassning fick han tid att hitta sin nisch och sin publik.
– Jag har kunnat puttra på i något slags mellanskikt i decennier. Och så har jag kvar min familj också, jag har inte supit sönder den. Musikbranschen är så destruktiv och gör det svårt att få relationer att hålla.
Hans texter har alltid varit engagerade, med humor, självdistans och ett tydligt vänsterperspektiv. Men i början var även alkoholromantiken tydlig – ett arv från föregångare som Cornelis Vreeswijk och Bellman. Det är ett tema som Stefan Sundström kan ha svårt för i dag. Han spelar sällan tidiga alster, såvida inte publiken ber om det.
Tolkad på skiva
På senare år har hans intresse för klimat, miljö och hobbyodling tagit över. De gamla hippedrömmarna om en egen trädgård på landet är sedan många år verklighet. Och när han inte odlar sin täppa skriver han böcker om hobbyodling, matlagning, biokol och komposteringsmetoden bokashi. Han skriver också krönikor i Dagens ETC. I låttexterna kommenterar han det mesta från samhällsfrågor till kärlek, med humor och underfundighet. Vid det här laget har han en stor och prisbelönt låtskatt att ösa ur på sina spelningar.
Kan du säga en av dina låtar som betyder något speciellt för dig?
– Jag tycker att "Alla ska i jorden" är en jävligt bra låt. För den handlar om döden, men ju mer jag läser om jord, desto mer förstår jag att den också handlar om livet.
TV4:s "Så mycket bättre" har Stefan Sundström tackat nej till. Han fick ändå ett slags ”Så mycket bättre”-moment när hans låtar tolkades av artister som Miss Li, Lars Winnerbäck och Ola Magnell på hyllningskivan "Andra spelar Sundström" som släpptes på hans 50-årsdag.
– Det var folk jag gillar som var med på den plattan, så det var skithäftigt.
Studion igen
För närvarande ligger musiken nere. Pandemin kom och ställde in alla bokade spelningar och plötsligt blev det väldigt mycket tid över till att påta i trädgården och komposten. Vilket passar Stefan Sundström alldeles ypperligt. Han konstaterar att han just nu inte saknar något annat än det rent sociala runt musiken. Däremot har han ett gäng låtar som han vill spela in i studio framöver.
Han är rätt nöjd med hur hans liv ser ut, och tillvaron i det lilla huset och trädgårdstäppan.
– Jag vet ingen som har det så bra som jag, säger han. Jag kommer ju att få en aslåg pension, men vi bor i ett hus som är pröjsat och klart, och vi har solceller som fixar hälften av vår elkonsumtion.