Stora händelser, katastrofer och nyheter ger nästan alltid näring till en våg av skämt som sprids framför allt i sociala medier. Och coronaviruset och covid-19 som nu håller hela världen i ett järngrepp är inget undantag. Men den humor och de skämt som tar avstamp i pandemin beter sig inte riktigt som händelse- och katastrofhumor brukar, säger Kalle Lind som är författare, radiopratare och kulturnörd.

– Jag är nog mest fascinerad, och också imponerad, av mängden och outsinligheten. Att det bara fortsätter.

Högt och lågt

Han säger att det finns en mångfald i skämten och humorn kring viruset där allting är representerat.

– Allting från ganska billiga, självklara ordvitsar och ordlekar på tema öl och virus eller bara det enkla skämtet ”covidkommande”. Men också satirangrepp på Donald Trump eller Folkhälsomyndigheten eller folk som har en annan uppfattning än en själv om hur det här ska lösas i Sverige eller andra länder.

Och humorn kommer i många skepnader. Det är vitsar, så kallade memes, teckningar, små filmer, sånger, sketcher och inte minst husdjur.

– Vi kan verkligen slå fast att det finns en mångfald. Jag kan inte komma på någonting under min livstid som jag har märkt att det har skojats så friskt om och så mycket. Det är uppenbart att det finns ett enormt behov i folkdjupen att bearbeta detta i skämt.

Smygande start

Kalle Linds observation är att även om coronahumorn nu är över oss i överflöd så var skämtstarten lite smygande och försiktig. En anledning till det tror han kan vara att det dröjde en tid innan någon förstod vidden och allvaret.

– De första skämten jag noterade var rätt så billiga observationer av att det här viruset har visst samma namn som den här ölen. Det såg jag många varianter på innan jag ens själv hade satt mig in i vad det här viruset innebär. Den sortens skämt är inte avsedda som tabubrott utan mer ”här kommer en reflektion om ett ord jag hörde i nyhetsflödet.” Det var så det började men sedan exploderade det och fyller nu alla sociala medier.

Från den smygande starten har det utvecklats en mångfald även när det gäller ämnesval. De flesta skämten handlar inte specifikt om viruset utan om hur vi hanterar det.

– Det kom ett gäng skämt om toalettpappersbunkring, sen kommer att gäng skämt om karantän, sen kommer ett gäng skämt om tomma restauranger. Det är olika saker som i sig är effekter av viruset men som inte har någonting med viruset eller sjukdomen som sådan att göra, säger Kalle Lind.

Hög tolerans

Och kanske är det just att skämten handlar främst om hur vårt vardagsliv påverkas som gett humorn ovanligt fritt spelrum.

– Jag har nästan inte stött på någon röst som säger att "jag tycker att det är osmakligt med alla de här coronaskämten". Men så är det nästan alltid annars. Oavsett vad någon skojar om så dyker det alltid upp någon som säger ”det där tar jag illa vid mig av, det där kan vara kränkande, det där kan vara smaklöst".

Anledningen till att toleransen är större nu än annars kan möjligtvis förklaras av att vi alla lever under ganska exakt samma hot från viruset. Enligt Kalle Lind brukar det i vanliga fall bara vara accepterat att skoja om sådant man själv är drabbad av, exempelvis att judar har fri lejd att skoja om judiska företeelser.

– Nu ingår vi alla i den gruppen som är drabbad. Vi tar oss alla friheten för vi har alla rätt att skoja om detta och vi är all lika mycket drabbade, av hotet om inte annat.

Global lägereld

Men acceptansen för skämtandet kommer troligen att minska i takt med att sjukdomen drabbar allt fler.

– Om hotet blir större och allt fler människor förlorar anhöriga tror jag att det för många kommer att kännas allt bittrare att många tar sig rätten att skoja om det.

Kalle Lind tycker att det är väldigt tydligt att humorn och skämten, i alla fall så länge de håller sig borta från det riktigt mörka och galghumoristiska, fungerar som en sorts ångestventil och att mänskligheten genom dem bearbetar ett trauma i realtid.

– Coronahumorn är på något vis en global lägereld. Vi delar en referensram för första gången på tid och evighet. Dessutom är det en global referensram och det är kanske första gången någonsin.