– Vi behöver hjälp nu, det här har gått över styr, säger Anders Wetterin, viltexpert hos Lantbrukarnas riksförbund (LRF).
Den senaste stora sammanställningen av viltskador inom lantbruket gjordes 2014, då 88 000 ton spannmål förstördes av vilt. Förra året orsakades skador på 165 000 ton spannmål av vilt, skriver Statistiska centralbyrån (SCB).
Vildsvinen sticker ut och svarar för merparten av skadorna på alla grödor utom vårraps, där dovhjorten förstör mest. Men även till exempel älgar, kronhjortar, gäss och sångsvanar ger sig på vissa av de grödor som lantbrukarna odlar.
"Inte förvånande"
LRF välkomnar SCB-rapporten, som bekräftar medlemmarnas bild av utvecklingen.
– Det är tyvärr inte förvånande, men bedrövligt, säger Anders Wetterin.
På sina håll är viltskadorna så omfattande att det blir omöjligt att odla vissa grödor och enligt SCB svarar mer än en tredjedel av lantbrukarna att viltet påverkar vilka grödor de väljer att odla.
Bilden varierar beroende på var i landet jordbruket bedrivs och vilka grödor det handlar om. För landet som helhet var skördebortfallet på grund av viltskador mellan 1,2 och 6,7 procent av den totala skörden per gröda.
Sörmland utsatt
SCB pekar på Sörmlands län som särskilt utsatt, men nämner även Götalands skogsbygder, där 27 procent av spannmålsarealen förra året hade viltskador.
LRF anser att den nuvarande jaktlagstiftningen från 1987 är föråldrad, eftersom viltsituationen på 1980-talet såg helt annorlunda ut i Sverige och mycket fokus då låg på att gynna vilt. Efter det har bland annat vildsvinens explosionsartade utveckling förändrat bilden.
– Vi måste ha en jaktlagstiftning som kan balansera viltets värde, som är stort, mot viltets kostnader, som tyvärr är mycket större, säger Anders Wetterin.