Gun-Britt Sundström befinner sig i fritidshuset på Muskö när vi når henne på telefonen. Där har hon vistats av och till nästan hela våren, både för att undvika pandemin som härjat i världen och ledan av att sitta isolerad inne i stan.

– Fast jag tror faktiskt att jag hade en lindrig variant av viruset redan i april. Jag gjorde ett antikroppstest så fort det blev möjligt men det var negativt, till min besvikelse. Annars hade jag hoppats på att få tillstånd att besöka en jämnårig vän som flyttade till ett vårdboende i maj. Men han dog förra månaden utan att vi hade kunnat ta avsked.

Hon säger att det just den här sommaren har varit enormt privilegierat att ha ett lantställe som tillflykt och en särbo som där kan vara sambo.

Populär översättare

Gun-Britt Sundström har varit folkpensionär i tio år. Men några jobb har det blivit ändå. Senast nu i sommar en liten bilderboksöversättning. 2018 gav hon ut sina dagboksanteckningar i boken ”Skrivliv – Från första boken till första barnet”. 2019 översatte hon romanen ”Henrik” av den norska författaren Vigdis Hjorth. I recensionerna rosades hennes arbete, som så många gånger förr.

Bland hennes översättningar finns Cora Sandels Alberteböcker, biografier om Cora Sandel och Sigrid Undset, Charlotte Brontës "Jane Eyre" och inte minst Gamla testamentet där hon deltog som svenskstilistisk expert. Till det kommer mer än hundra barn- och ungdomsböcker.

Dessutom är hon utbildad journalist och har jobbat på Dagens Nyheter i tio år, och efter det som litteraturkritiker för olika tidningar. Men det är som författare hon är mest känd. Totalt har hon skrivit 17 egna böcker, varav sex barnböcker. En av dem är ”Det underbara dagishemmet” från 1987 som den prisbelönta barnboksförfattaren Emma Adbåge passade på att lyfta i sitt sommarprat i radion tidigare i sommar.

Hur kändes det?

– Det var roligt. Det händer då och då att jag får läsarbrev om sådant jag gjorde för länge sedan, det är uppmuntrande.

Annars handlar läsarreaktionerna oftast om två av hennes vuxenböcker från 1970-talet – ”För Lydia”, som är en replik på Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”, och ”Maken” som är den hon oftast förknippas med och som tidigt översattes till flera olika språk. Till årsskiftet kommer den även ut på kinesiska.

"Maken" lever

– Att plötsligt lansera den på en kinesisk marknad är nästan absurt för mig. Vad jag förstår är det ett rätt litet förlag, det blir inga jätteupplagor. Men att någon som kan den kulturen har bestämt sig för att den är värd att lansera där säger väl något om att den har fångat något allmängiltigt. Fastän det aldrig var min ambition. Det var tvärtom.

”Maken” handlar om Martina och Gustav, deras relation och hur de hanterar maktbalansen mellan sig när den ene är mer förälskad än den andre. Själv säger Gun-Britt Sundström att det var en poäng för henne att få fram de skiftande rollerna och att de inte skulle vara könsbundna.

– I den meningen har jag aldrig tänkt på den som en feministisk bok. Inte annat än att feminism är förmågan att se kvinnor i olika roller. Men det är ingen plädering för kvinnors självständighet, det är den definitivt inte. Läser man ut någon sensmoral kan det lika gärna vara: Hon borde ha tagit vara på det hon hade. Och se där, hon blev olycklig på slutet, det var honom det gick bra för, han som satsade på kärnfamiljen.

– Men det var, och är kanske fortfarande, inte så vanligt med ett kvinnligt berättarjag som är ”människa” lika mycket som kvinna. För det handlar ju inte bara om relationsproblem utan om vuxenblivandet, hur man orienterar sig i världen.

Störs du av att den kallas för en feministisk roman?

– Nej, det som stör mig är att den boken tar all uppmärksamhet från annat jag har uträttat, åsiktsjournalistik i olika forum och böcker av andra slag än romaner.

– Fast som översättare har jag faktiskt fått orättvist mycket uppmärksamhet så jag ska inte klaga.

Hon har översatt från norska, tyska, engelska och franska. Hennes grund är det språkliga intresset och, påpekar hon, den utomordentliga språkundervisningen i gamla tiders gymnasium.

– Jag har inte läst språk på universitetet och jag har inte bott utomlands. Men jag är bra på målspråket – svenska i det här fallet. Det är det som har fungerat.

– Om jag fick leva om mitt liv hade jag satsat på att bli översättare från början. Det är väldigt roligt. Att man sedan kan få betalt för det gör saken ännu bättre.