– Engagemanget har varit stort. Coronapandemin har varit så omvälvande och påverkat människors liv och arbete. Och i kristider känns det mer angeläget att berätta, säger Sven Rentzhog, avdelningschef på Nordiska museet.

Sedan starten i mars har över 4 000 vardagsskildringar skickats in, varav knappt 3 000 går att ta del av digitalt på museets hemsida.

Till en början präglades många av en rädsla för viruset, berättar Sven Rentzhog.

– Det märktes tydligt att folk var väldigt oroliga.

Positiva i början

Vissa kunde dock se positiva sidor av de livsstilsförändringar coronaviruset fört med sig.

– Det var slående att människor inledningsvis tänkte att det kanske inte är så dåligt att få bromsa in lite och tänka mer på hur vi tar hand om varandra, säger Sven Rentzhog.

Till exempel upplevde många barnfamiljer att det var värdefullt att få tillbringa mer tid med varandra. Men den känslan har gradvis förändrats.

– Nu uttrycker fler en slags trötthet. Man saknar att göra saker och att träffa människor, något inte minst äldre skriver om.

En hel del berättelser genomsyras av djup ensamhet. Många som insjuknade i covid-19 i våras har också delat med sig av hur de fortfarande dras med symptom och väldig trötthet.

– Men alla vittnesmål är inte deppiga. Det är intressant hur många som skriver om hur vi kommit starkare tillsammans, och om hur vi ställer upp för varandra med handling och andra tjänster, säger Sven Rentzhog.

Efterlyser julskildringar

Materialet kommer, förutom att finnas tillgängligt digitalt, att bli en del av framtida utställningar på museet. Det kommer också att utgöra underlag för forskning om människors liv under pandemin.

Det går fortfarande att dela med sig av sina upplevelser. Särskilt uppskattat vore julrelaterade vittnesmål, säger Sven Rentzhog.

– Det vore väldigt trevligt med lite mer berättelser om hur folks julfirande påverkats.