Det är länsstyrelserna som sköter kontrollen av den så kallade primärproduktionen av livsmedel. Den omfattar bland annat verksamheter som odlar och skördar grönsaker, föder upp djur eller producerar ägg och mjölk.

Enligt planeringen ska 1 000 anläggningar kontrolleras årligen, men under 2021 genomfördes endast 72 procent av dem. 2020 var motsvarande siffra 78 procent, trots att verksamheten i högre grad präglades av pandemin.

– Det är väldigt få av alla de här gårdarna vi talar om som blir kontrollerade, och de här 1 000 kontrollerna är riktad mot de mest riskfyllda verksamheterna. Därför är det så viktigt att just de görs och att man når upp till de här 1 000 så man får en kontroll som man kan dra någon form av slutsats om brister, säger Cecilia Svärd, chef för Livsmedelsverkets utvärderingsavdelning.

Oklart varför

Varför inte alla kontroller genomförs och varför antalet minskat måste länsstyrelserna svara på, säger hon, men klart är att kontrollerna vid andra typer av livsmedelsanläggningar ökar efter en tillbakagång under det första pandemiåret.

– Den trenden ser vi inte här och det oroar oss lite grann. Alla de planerade 1 000 kontrollerna i primärproduktion ska genomföras.

Kommunalt ansvar

Ett annat problem är de stora skillnader som finns i hur den kommunala livsmedelskontrollen fungerar. Det handlar bland annat om kontrollfrekvensen, hur brister hanteras och hur kontrollen finansieras.

– Det är väldigt svårt att likrikta den kontrollen, som utförs av så många olika kontrollmyndigheter. Vi har i uppdrag att styra och vägleda, men det är svårt att få effekt av de åtgärderna, säger Cecilia Svärd.

Den bristande samsynen kan innebära att företag inte ges en likvärdig behandling.

– Men man måste vara klar över att det är den kommunala kontrollmyndigheten själv som har ansvar att ge resurser till det här.