En och annan som varit gravid kan säkert känna igen sig i att sitta på restaurang med menyn i ena handen och mobilen i den andra, scrollandes genom Livsmedelsverkets kostrekommendationer. Vilken fisk var det nu jag inte fick äta?
Men faktum är att inte bara gravida och ammande ska undvika viss fisk från Östersjön, insjöar och älvar som riskerar att innehålla höga halter av miljögifterna PCB och dioxiner. Enligt Livsmedelsverkets toxikolog visar undersökningar att alla inte känner till råden.
Ämnena lagras i kroppen i åratal och kan alltså påverka ett framtida foster långt innan man ens tänkt tanken att skaffa barn. Därför bör den som någon gång skulle vilja bli gravid följa råden begränsa intaget till två till tre gånger per år. Och även föräldrar behöver se till att barn inte överskrider den rekommenderade mängden.
Andra grupper kan äta fisken en gång i veckan utan att ta skada.
Påverkar hormoner
Foster, nyfödda och små barn som växer och utvecklas är allra känsligast för att få i sig dioxiner och PCB.
– Det ger effekter på hormoner, fortplantning, sköldkörtelhormon och vid höga halter – cancer, säger Vendela Roos, toxikolog på Livsmedelsverket.
Gifterna biter sig fast som bäst i feta fiskar som sill och strömming, lax, öring, sik och röding. Rådet är att barn, ungdomar och de som ska bära foster och amma barn bör äta de här fiskarna högst två till tre gånger per år.
Användningen av dioxiner och PCB förbjöds på 1970-talet. Sedan dess har halterna som kunnat mätas i bröstmjölk sjunkit år för år. Undersökningar har visat att de som föder barn i dag har en tiondel så höga halter i bröstmjölken jämfört med dem som födde barn på 1970-talet.
Sverige över gränsvärdet
– Här i Uppsala och i Stockholm tas prover på kvinnor som ska föda barn för första gången, i blod och i bröstmjölk. Det har man gjort över tid och ser glädjande nog att halterna minskat kraftigt. Men det är fortfarande för mycket, säger Vendela Roos.
EU har tagit fram ett mått för att räkna ut hur stora mängder dioxinlika ämnen man kan få i sig per vecka utan att det ger negativa hälsoeffekter. Det mäts i enheten pg TEQ per kilo kroppsvikt. EU:s gränsvärde ligger på 2, men i Sverige ligger medianvärdet för hur mycket vi får i oss på 3,5, enligt Livsmedelsverkets beräkningar – alltså betydligt högre.
Det är genom de feta insjö- och Östersjöfiskarna vi får i oss den största andelen, men även kött och mejeriprodukter bidrar till stor del. Hos barn står de för en majoritet, två tredjedelar.
Sverige har sedan många år ett undantag från EU för att få sälja fisk från Östersjön med halter av miljögifter som ligger över EU:s gränsvärden.
Ingen märkning
– Livsmedelsverket tycker att det vore bättre att Sverige inte omfattades av undantaget, utan följde EU:s gränsvärden för dioxin, men så är det inte beslutat, säger Vendela Roos på Livsmedelsverket.
I dag finns krav i lagstiftningen på att Livsmedelsverket ska informera känsliga grupper i befolkningen om riskerna. Men det finns inga krav på att fisken ska märkas så att konsumenter vet vilka som kan innehålla för höga halter av miljögifter.
– Den måste märkas med var den kommer ifrån, men inte med våra råd, säger Vendela Roos.
Uppmaningen är inte att avstå helt, utan att hålla sig till rekommendationen på två till tre fiskmåltider per år. Varför inte till midsommar och jul, så blir det lätt att hålla räkningen?
– Så kan man absolut tänka. Men tycker man om surströmming kan det vara bra att spara en av gångerna till surströmmingstiden, säger Vendela Roos.