Blåeld, vallmo, bergskrabba och en och annan sällsynt, fridlyst orkidé. Gotlands vilda blomsterprakt är makalös. Många upplever den på avstånd när de susar fram i bil, andra hinner höra humlornas surr bland pistillerna under en cykelsemester eller pilgrimsvandring.
Den här kvällen är jag på Asunden – ett av Gotlands minst besökta paradis. Det är en halvö av kalksten som kustartilleriet hade i beslag tills för 20 år sedan. Den är lite svår att hitta till, men här finns ett av Gotlands allra finaste raukfält med några minst sagt spektakulära kalkstenstoder. Här är det också perfekt att bada. Det blir snabbt djupt och man får akta sig så att man inte halkar på stenarna i vattnet.
Får betar i Asunden, vilket hjälper blomsterprakten – lila, gula och röda fält av blommor. Klapperstenstränderna är fyllda av miljontals år gamla fossiler. Det är bara att dra handen genom de mjuka stenarna, så uppenbarar sig en fossilerad del av en växt eller ett djur som en gång levde här, då Gotland ännu var ett tropiskt korallrev.
Kalkbrytning
Nere vid stranden, mot viken där Slite hamn ligger, har räven sin lya. De söta ungarna tittar nyfiket upp mellan kalkstensblocken när jag passerar.
Slite är en av få kustorter på ön som inte är beroende av turismen. Här är det kalken som ger jobb – Cementas fabrik. Bland jättemaskiner och krossar kan man få en guidad tur, som avslutas på fabrikens tak, hundra meter över havet, vilket också är Gotlands högsta punkt. Härifrån ser jag rakt ned i det stora kalkbrottet och noterar samtidigt hur mycket skog det är på ön.
Kalkbrytningen har pågått i århundraden på ön. På flera håll finns gamla kalkugnar bevarade, även om vissa av dem tyvärr har fått förfalla på senare år. Tre av kalkugnarna finns i Barläst, längs vägen ut till Asunden. Och i Bläse, längre norrut, finns hela den gamla kalkfabriken bevarad, numera förvandlad till ett museum.
Naturliga pooler
Flera av de gamla kalkbrotten har blivit naturliga pooler, som skimrar i turkosa färger. Blå lagunen nära Bästeträsk är mest berömd, ett annat med badklippor är Smöjen. Härifrån skymtar man halvön Furillen i nordost, också det ett gammalt kalkbruk. Sedan tio år tillbaka ligger här ett omtalat sparsmakat designhotell.
Sydväst om Smöjen ligger Sankt Olofsholm, slutpunkten för Gotlands knappt fem långa pilgrimsled. Det finns bara rester kvar av den kyrka som enligt legenden uppfördes av den norske helgonkungen Olav Haraldsson under tidigt 1000-tal. Det må så vara. Insektssurret och alla sommarblomster räcker gott som upplevelser att minnas.
