När jag drömmer om svensk sommar ser jag ofta ett knippe rödbetor framför mig. Helst betalda i en sådan där samvetsbössa på någon liten gårdsbutik på skånska landsbygden (eller vilken landsbygd som helst, egentligen). Och sedan tillagade med omsorg och serverade rykande varma med en klick smältande citronsmör och några flagor flingsalt.
Ju mindre betor desto närmare himmelriket.
Jordig sötma
En av de största fördelarna med just rödbetor är att de passar så in i hoppsan bra med så många olika smaker. Den lite jordiga sötman gifter sig på ett alldeles förtjusande vis med salta ostar såsom feta, getost, västerbotten och parmesan. Liksom alla möjliga former av syra, oavsett om det handlar om citron eller balsamvinäger. Den mjuka mjälla konsistensen kommer till sin fulla rätt i sällskap med knastriga frön och nötter, krispig hackad lök eller knaperstekt bacon. Rödbetans arom och utseende välkomnar dessutom alla former av färska örter.
Färgstark rot
Att mixa ned en rödbeta i dippen är ett förträffligt sätt att sätta färg på tillvaron. Man måste ju liksom bara älska att laga mat i neonrosa.
Rödbetan har även renande bonusegenskaper och ska vara bra för tarmarna, levern, blodet och sägs till och med kunna motverka begynnande njursten. Betorna kryllar tillika av nyttiga mineraler och vitaminer, bland andra A- och C-vitamin, kalcium, magnesium, järn, fosfor, kalium, mangan och folsyra. Barn under ett år bör däremot inte äta rödbetor. Den höga nitrathalten kan nämligen vara direkt skadlig för småttingar.
Koka rödbetorna med skalet på i lättsaltat vatten alternativt rosta dem i ugnen eller bland grillkolen. Tillagningstiden varierar väldigt efter både sort, färskhetsgrad och storlek. Känn efter med en vass kniv. När de är riktigt mjuka väntar belöningen.
