Mona Wembling är landskapsarkitekt och har ritat mängder med trädgårdar och rabatter till offentliga trädgårdar och kyrkogårdar. Hon har undervisat trädgårdsstuderande på Alnarp i växtkomposition. Form och design är hennes passion och hennes växtkunskap är stor. Men ettåriga blommor har hon aldrig brytt sig om att odla själv. Förrän nu. Och nu är hon drabbad, så drabbad att hon undrar lite över sitt eget förstånd:
– Jag tänker att jag har blivit tokig som håller på så här. Men det är så roligt med de här sådderna.
Bukettbegär
Det var i höstas som det hände. Hon läste en artikel om en blomsterbonde i Halland och drabbades av ett begär efter att odla sommarblommor och få göra buketter.
Sagt och gjort. Sovrummet fylldes med sålådor och maken Anders vaknade varje morgon till ljudet av en hustru som duschade sådderna. Psch, psch, psch lät det. Den utflugna dotterns sovrum blev nästa anhalt, svalt och ljust – och till sist blev verandan också full. Ute i boden fick plantorna sedan vänja sig vid lite mer uteliknande liv och nu är det som sagt fullt.
Mer än 70 olika har hon sått trädgården i Västra Torp mellan Trelleborg och Ystad. Salvia och rosenskära, vaxblomma och lejongap, tagetes och solrosor, zinnia och temyntor, törel och aklejor. Hon har beställt ovanliga sorter från fröfirmor i Europa och hon drar sig inte för att testa nyheter.
– En del var knepiga. Av 20 sådda Persicaria orientalis, purpurpilört, grodde bara två, och av två sorters Buplerum, harört, kom bara någon enstaka upp.
I maj månad är alla krukorna upptagna och hon kan inte längre räkna hur många jordsäckar som har gått åt. Nu väntar nästa steg: utplantering och direktsådd. Den knöliga gräsmattan har grävts upp och gett plats åt nya fina bäddar, väl inhägnade för att undvika att höns, rävar och harar ska ge sig på delikatesserna.
Ändå är det redan trångt. Alla dahliorna ska snart planteras ut och just där hon tänkte sätta dem står vitlöksplantorna stora och ståtliga.
– Ja, det var ju dåligt planerat, säger Mona som nu får leta upp något annat ställe för dahliorna. Och det ska säkert gå bra.
Som dåtiden
För i sommar kommer det att blomma våldsamt och hon ser fram emot de blandade buketter som hon ska plocka och sälja. Lite som dåtidens trädgårdsmästare gjorde. Då när det fanns en person i varje by som försåg trakten med blommor och grönsaker.
Utan att veta det när hon började i vintras blir Monas odling del av en trend som vuxit sig stark snabbt. Odla sommarblommor, göra buketter – till och med eternellerna är på modet igen. Kultivera egna ett- och tvååringar för att undvika att gynna storindustri och vägra köpa besprutade blommor från andra sidan jordklotet. En del av ett större miljötänk och omtanke om naturen.
– Den här våren har jag lärt mig enormt mycket om hur frön beter sig. Varför vissa bara viker sig och vilka som behöver mer vatten och hur de ska vattnas. Att de uppför sig väldigt olika från sort till sort, säger Mona.
Vilka frön som vill gro varmt och vilka som föredrar lite kallare groningstemperatur för att inte bli för gängliga är frågor som fått svar i vår.
Förebilder
Mona Wembling har två förebilder i sommarblomsvärlden. Dels kollegan och kamraten Mona Holmberg som skrev boken ”Nordiskt ljus och italiensk hetta, Sommarblommor à la Göteborgs botaniska trädgård” tillsammans med Rigmor Celander. Den boken blev en bibel för många som inspirerades av att så egna ettåringar och göra snygga kompositioner i både kruka och rabatt. Och så engelska blomsterdrottningen Sarah Raven vars hemsida och böcker gett mängder med inspiration.
– Jag har ju jobbat mycket med växter både i mitt yrkesliv och som hobby. Både komponerat och planterat men inte odlat så mycket, särskilt inte ett- eller tvååringar. Det är genom att vara med från början som man verkligen förstår och ser hur de beter sig.
Som bonddotter har hon alltid gillat att se det växa och vårens projekt har också skapat livsglädje i en tid med coronaoro och allmän osäkerhet. Nu blir hennes största utmaning att få plats med allt. Det kommer att bli trångt, trots att tomten är på 3 000 kvadratmeter. Men hon tänker att överskottet också ska gå att sälja, för att slänga plantor, det är helt otänkbart för en växtmänniska.
