Att ett hem präglas av sin ägare är tydligt på Strand, huset som ligger på Omberg mellan Vadstena och Ödeshög. Ellen Keys personlighet avspeglas i husets form, dess trädgård och rum samt möblerna. Men hur är det med textilierna?
Tina Ignell, hemslöjdskonsulent och chefredaktör för tidningen Vävmagasinet, intresserade sig för Ellen Keys hus, och nyfikenheten ledde till efterforskningar kring textilvalen. Hennes medvetenhet måste väl ha funnits även i valet av tygerna, tänkte hon.
Ellen Key flyttade in i huset 1911, och efter hennes död 1926 har möbler klätts om, mattor bytts ut och kuddarnas tyg bleknat. Hur husets textilier såg ut från början föll i glömska, och den dokumentation som fanns är till stor del svartvita fotografier, skildringar från tiden och några sparade originaltyger.
Ledtråd
En av ledtrådarna hittades i Ellen Keys anteckningsbok, eller klippbok. I den hade hon detaljrikt i text, skisser och utklipp noterat sina visioner om hur hennes hem skulle inredas. Där hittade Tina Ignell en kort mening, skriven i sirlig handstil: ”Mitt orangea och violetta sovrum”. Kunde det verkligen stämma? I sovrummet låg det ju en ljusblå bomullsmatta för att matcha den blå schäslongen.
– Hon beskriver i sina anteckningar ett färgstarkt hem. Det stämde inte alls med de pastelliga mattorna som sedan 1970-talet låg på golven, säger Tina.
Mattan som hon kort före hade hittat på vinden var smutsig och nött, men passade exakt in i sovrummet och färgtonen matchade perfekt det rödbetsade golvet. På ett fotografi har man nu hittat den ursprungliga klädseln, det är samma tyg som på möblerna i bokrummet. Allt föll på plats.
– Strand och Ellen Keys genuina inredning har inspirerat många, nu är det textiliernas tur att återskapas och influera, säger Tina Ignell.
Året då Ellen Key inredde sitt hem var arts and crafts-rörelsen tongivande, och i hennes anteckningar finns många spår av att även Ellen påverkats av dessa tankar: Det genuina hantverket, att inreda sitt hem personligt, med färgstarka tyger, tapet och möbler.
Beslutet från Ellen Keys stiftelse Strand blev att återskapa den vackra färgsättningen. Nu ligger en nyvävd matta med det ursprungliga utseendet i sovrummet och även i hallen på övervåningen. Intrycket blir ett helt annat.
Motton på väggen
Känslan när man kliver över tröskeln är omfamnande och redan i hallen möts man av visdomsord. Ovanför entrén kan man läsa ”Denna dagen ett lif”. Alla som kan sin Saltkråkan minns säkert hur farbror Melker utbrast just de orden efter en dag med en mängd motgångar.
Kopplingen bakåt till Astrid Lindgren finns där. En sommardag 1925 dök sex unga flickor från Vimmerby upp nedanför Strand. Det tedde sig så illa att en av dem blev biten av Ellens sankt bernhardshund. Hushållerskan, som hette Malin Blomsterberg, tog in flickorna i huset för att plåstra om den skadade. Och en av dem var just unga Astrid, som troligen tog intryck från texten på väggen. Kanske fick hon även inspiration till hunden Båtsman och karaktären Malin.
Köket är ljust och väl anpassat till de som ska husera där. Det har svängrum för att laga mat till många gäster och ett finurligt ljusinsläpp på en avsatts där Malin, som också var Ellens vän, kunde sitta och sy i solskenet.
Enhetlig klädsel
Många av möblerna är designade av Ellen Key. Blombordet är fortfarande populärt som inredningsdetalj, precis som hennes praktiska bokstege, med en pinne som stöd. Hon ritade också en praktisk hörnsoffa med utrymme för extra madrasser.
De lätta korgmöblerna, som enkelt kan flyttas, är ett givet inslag, och en enhetlig klädsel på möblerna gör att möblemanget håller ihop. Ellens sovrum flödar stundtals av ljus, men här inne såg hon också till att påminnas om de som inte längre fanns kvar, med bilder på döda vänner och släktingar.
I så gott som varje rum finner man ett skrivbord. Så fort andan föll på skulle det finnas en plats för att sätta sig ned och skriva. Men hur står sig Ellen Keys inredningstankar i dag? I stället för det vita avskalade eftersträvar många nu den personliga inredningen, och här finns mycket att inspireras av. Liksom av att låta minnen och böcker stå framme och synas. Och så finns här återbruk – till exempel en handduk som börjat bli sliten och förvandlats till en kudde.
