Vad vore livet utan färska örter? Denna ljuva aromatiska krydda som förenar trädgården med köket som om det gick en snitslad stig direkt från kruka till spis. Det är de där gröna små bladen och kvistarna som avgör skillnaden mellan gott och fantastiskt. Som pryder och pyntar, men också ger smak och finess. Det där lilla extra i hundraåttio.
Grönt i överflöd
Du må sky dill som pesten, hata koriander och vämjas av salvia. Men det finns garanterat någon ört där ute i vegetationen som kan få dig på fall. Jag hävdar med en dåres envishet att doften av färsk basilika kan bota lindriga dagsdepressioner. Det går liksom inte att vara ledsen med näsan i en basilikakruka.
Och när våren äntligen behagar knacka på dörren är det hög tid att plocka fram örtagårdens tunga artilleri. Nu kör vi grönt i överflöd. Ös på med vad naturen bjuder.
Vräk på
Har du tur och bor vid en skog där det växer ramslök, är det bara att ge sig ut och plocka. På köpet får du en pikant grön smak som hamnar någonstans mittemellan vitlök och gräslök. Har du tur i oturen kan du köpa ramslök i välsorterade livsmedelsaffärer. Har du ingen tur alls går det bra med rucola.
Annars är det bara att vräka på med vadhelst du hittar i örthyllan. Och är du smart sparar du själva krukan med rötterna och planterar om i större kruka eller i balkonglådan. I de flesta fall överlever de och ger nya skördar.
Örter och vår
En av mina stora käpphästar är för övrigt just det här med örter i plastkruka. Det känns som ett otroligt onödigt svinn i material och transport. Utomlands köper du färska örter i påse eller plastförpackning. En rejäl knippa dessutom, inte de här taniga små plantorna som vi måste dras med. En vacker dag hoppas jag att någon odlare ska se ljuset.
Till dess nöjer jag mig med vad jag får. Ju mer örter, desto mera vår på tallriken.
När jag intervjuar kockar brukar jag alltid fråga dem vad de lyssnar på i köket. Det säger så mycket om personligheten och attityden. Det är inte riktigt samma sorts kockar som svarar P1 som AC/DC, om man säger som så.
Själv blir jag sällan på så gott humör som när jag lyckas få till en suverän spellista och kan ägna en fredagskväll vid spisen, helst med ett glas vin bredvid. Det är liksom då ett plus ett plus ett blir femton, eller kanske rentav trehundra. Allt är fullkomligt. Förväntan gifter sig med musiken och dofterna sprider sig som ett aromatiskt svävande lyckopiller över köket. Resultatet är egentligen inte hälften så viktigt som förberedelserna.
Hör du till dem som aldrig skulle drömma om att dra på disco när du lagar mat kanske det är dags att ge det ett försök. Det svänger liksom mer om kastrullerna. Prova dånande opera till italienskt, gungande cumbia inför tacomyset, stadig rock när du preppar dina burgare.
Mat och musik gillar varandra. Och jag råkar älska båda.
In med musiken i köket! Vi behöver ta till alla humörhöjare vi kan just nu.