Målet var att ta reda på vad våra bostäder betyder för oss, men också att skriva ett stycke nutidshistoria.

– Vi försökte hitta lite udda hem, men ville också ha med det vanliga. Många tv-program handlar om otroligt speciella boenden, men de allra flesta av oss bor ju trots allt i helt ordinära eternithus, radhus, bostadsrätter och miljonprogram. Det kändes viktigt att skildra det, säger Lilian Sjölund.

Mötena – och hemmen – ställde de samman i boken "Här bor jag" (Bokförlaget K&R). Den är långt ifrån de glossiga magasinens inredningsreportage. Här är det i stället människorna som står i fokus, och de får berätta om sina relationer till såväl bostäderna som platserna de bor på.

Slumpen avgör

Vi får möta allt från en fiskare som lever nära naturen, en somalisk åttabarnsmamma som gjort hela staden till sin, till landshövdingen som bokstavligen bor i ett slott. 20 olika människor eller familjer, 20 olika sätt att bo på. Finns det gemensamma nämnare?

– Jag skulle säga att det nog är viktigt för många hur man bor, men att de flesta inte sliter ihjäl sig för att skapa något som är perfekt. De har helt enkelt hamnat någonstans och ”det blev som det blev”. Kanske har man ärvt en gård, kanske har pengar varit en begränsning, kanske har man flyttat på grund av jobb eller kärlek, säger Malena Hilding.

Lilian Sjölund fyller i:

– Boendet spelar roll, men på olika sätt. Vi märkte att så länge man fått med sig det som är viktigt, som minnen till exempel, så kan man bo var som helst. Men vi har också till exempel skildrat ett kollektiv i Delsbo, och för människorna som lever där handlar det mer om statement, ett sätt att visa vem man är.

Orten blir hemmet

Författarna tycker att de anar slutet på den stora urbaniseringstrenden som pågått i många år – att allt fler börjar ifrågasätta hur mycket det ska få kosta att bo. Färre är villiga att jobba ihjäl sig för att ha råd med drömhemmet. I stället börjar andra värden bli viktiga, som att kunna bo nära naturen. Så länge infrastrukturen fungerar tror både Lilian Sjölund och Malena Hilding att fler människor kan tänka sig att bo utanför de största städerna.

De tycker sig också märka att begreppet ”hem” inte avgränsas av de fyra väggarna.

– Jag tänker på den äldre mannen i Norrsundet som vi träffade, till exempel. Han har bott på den platsen i hela sitt liv, och den tvårumslägenhet han bor i är inte alls det viktiga, utan det är den geografiska platsen Norrsundet han definierar som sitt hem, säger Malena Hilding.

– Och jag tänker på den somaliska åttabarnsmamman vi mötte. Hon bor i Nordost, ett av Sveriges mest segregerade områden. Hon har inte aktivt sökt sig dit utan fick sin bostad tilldelad sig. Men hon kände bara tacksamhet och har gjort hela staden till sitt hem. Hon lagar mat till hela familjen, packar en vagn och beger sig till skogen där de vistas en hel dag – det är också en del av deras hem och vardag, säger Lilian Sjölund.

Hittat hem

Däremot finns det exempel på när den faktiska bostaden får en större betydelse än bara tak över huvudet, berättar författarduon.

– Vi träffade en kvinna som flyttat otroligt många gånger i sitt liv, men när hon hamnade i en av de upprustade gamla brukslängorna i Sandviken landade hon verkligen och nu vill hon bo där resten av sitt liv, säger Lilian Sjölund.

Gemensamt för alla vars hem de skildrar är att de bor i Gävleborgs län, i Hälsingland eller i Gästrikland, liksom Lilian och Malena själva. Landskapen skiljer sig åt.

– Gästrikland är en bruksbygd, medan Hälsingland är ett gammalt bondelandskap. Hälsingland har också fyra små städer, men ingen självklar större stad. Jag skulle säga att hälsingarna har en stolthet som kanske tyvärr saknas lite i Gästrikland, där Gävle är ”staden” och bygden omkring inte har samma självkänsla, säger Malena Hilding.

Många planerar

Det Malena och Lilian tar med sig är hur nöjda många faktiskt visade sig vara med sina hem.

– Väldigt få sa ”åh, om man ändå hade haft...”, eller målade upp bilder av drömboenden de skulle vilja ha, säger Malena Hilding.

Författarna själva har haft anledning att reflektera över sina egna boendesituationer under arbetet med projektet.

– En sak som slog mig var hur planerade många är! Jösses, vad de tänker långsiktigt. Jag skulle aldrig kunna säga ”här ska jag bo i resten av mitt liv”, även om jag trivs, säger Lilian Sjölund och berättar att hon har flyttat mycket och lätt känner sig hemma på nya platser.

Malena påpekar att den märkliga situation världen är i just nu med coronapandemin visar att det är svårt att ta för givet att något kommer att bestå för all framtid.

– Men jag är övertygad om att jag bor helt rätt. Jag fullkomligen avskyr att flytta dessutom. Jag är inte en person som behöver resa mycket. Jag trivs här, där jag har mitt hem och mina vänner.