Efter att ha varit insvept i polarnattens kompakta mörker gick solen upp igen över Svalbard i mitten av februari. Magdalena Arambarri och Mauricio Neyra hade månader av långsamma arbetsdagar bakom sig med få besökare i baren på Longyearbyens huvudgata. Det var så pass lugnt att en av ögruppens omkring 3 000 isbjörnar strosade förbi deras jobb i julas.
– Då kunde vi ha en enda gäst på hela dagen. Men nu är solen tillbaka och snart kommer turisterna i drivor, sade 33-åriga Mauricio Neyra till TT:s utsända i slutet av februari.
– Säsongen har just börjat och hotellen är fullbokade i många veckor framöver, fyllde 38-åriga Magdalena Arambarri i.
Flögs hem
Men mindre än en månad senare skulle det inte finnas en enda turist kvar på Svalbard, som ligger halvvägs mellan det norska fastlandet och Nordpolen. De sista flögs därifrån den 15 mars, i ett plan som staten skickat dit för att evakuera besökarna, berättar Ronny Strømnes som är chef för Visit Svalbard, en medlemsbaserad organisation för turistnäringen på den arktiska ögruppen.
– Sedan dess har vi inte haft en enda turist här. Och vi vill inte att någon kommer hit heller, för vi har inte kapacitet att ta hand om några sjuka här, säger han till TT över telefon.
Norge har stängt gränserna på grund av coronaviruset. Och norrmän uppmanas att stanna hemma och inte resa någonstans om det inte är absolut nödvändigt. Fördelen med att bo på en ö är att det går lättare att kontrollera att ingen smitta förs in, konstaterar Strømnes.
– Det kommer inte några människor hit längre. Och vi har inga bekräftade fall, säger han.
De få som ändå reser in till Svalbard måste sitta i hemkarantän i två veckor. "Därför avråds turister och andra resenärer utan nödvändigt skäl från att resa till Svalbard", skriver sysselmannen Kjerstin Askholt, norska regeringens högsta representant på Svalbard, i ett uttalande.
Krympande kolreserver
Att Svalbard tömdes på besökare från en dag till en annan får stora konsekvenser för det lilla samhället.
Longyearbyen var länge en sömnig gruvort där Store Norske Spitsbergen Kulkompaniet stod för stabilitet och ekonomi. Men efter hundra år har koldammet lagt sig. Numera finns bara en gruva som levererar kol för att täcka det lokala behovet på Spetsbergen.
Det gör att behovet av nya inkomstkällor har ökat. Stortinget har beslutat att forskning, utbildning och turism ska vara lösningen för ett Svalbard som lockar med norrsken, orörda vidder och häpnadsväckande natur. Och i Longyearbyen går det mesta att marknadsföra med etiketten "världens nordligaste", vilket bland annat sker på pizzerian, sushirestaurangen och potetkiosken.
Förra året registrerades över 77 000 besökare, en ökning med 6,3 procent från 2018. Dessutom kom 62 000 kryssningsresenärer på dagsbesök.
"Oerhört dramatiskt"
Nu ser framtiden mörk ut. Hotellen är stängda. Mängder av skotrar står övergivna. Och Strømnes berättar om en hundgård med ett hundratal slädhundar som plötsligt inte har någonting att göra.
– De har fasta utgifter på 150 000 norska kronor i månaden men har nu noll i intäkter. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det inte går ihop, säger han.
– Vi befinner oss i det som är vår högsäsong och företagens olika utflykter och turer var i princip fullbokade varenda dag. Att gå från det till noll är oerhört dramatiskt.
Majoriteten av de anställda inom den lokala turistnäringen har permitterats. Minst ett företag har helt gett upp. Nu hoppas många få hjälp av den norska statens krispaket som ska ge stöd åt drabbade verksamheter.
– Vi befinner oss fortfarande mitt i krisen och vet inte hur länge den kommer att pågå. Men det kommer att ta lång tid innan vi är ute på andra sidan och konsekvenserna kommer att vara kännbara i många år framöver, säger Strømnes.
