I dessa tider får man ta till de humörhöjare som bjuds. Efter en lång vinter med märkliga temperaturer känns det som en kulinarisk befrielse att äntligen få lämna stabbiga långkok och rejäla rotfrukter bakom sig – och gå ”all in” för det nya, späda, krispiga och gröna.
Så här i pandemins dagar är det kanske dock inte alltid så lätt att få tag på precis vad man längtar efter, men det fiffiga med vårens primadonnor är att de oftast är utbytbara sinsemellan. Och oavsett vad som händer runtom i världen så sticker sparrisen sturskt upp sina späda knoppar ur myllan på såväl Gotland som Österlen. Denna primörernas prinsessa som liksom bara väntar på att få skänka oss tröst och hopp i virusets framfart.
Ett vårskrik
Hittar du ingen sparris kan späda morötter funka. Hittar du inte morötter är blancherade rädisor en ljuvlig bekantskap. Och hittar du inga rädisor kan du satsa på sockerärter, spetskål eller rentav knipplök.
Jag har samlat recepten på några personliga favoriträtter som jag brukar ta till som en form av matlagningens motsvarighet på Ronja Rövardotters vårskrik. Se dem som allmän inspiration och en grundguide till hur det skulle se ut i ”vanliga” fall. Därefter är det bara att improvisera med vadhelst i växtväg du lyckas lägga rabarber på.
Tålig rabarber
Och apropå rabarber – är inte det ett vårtecken av det allra härligaste slaget, så säg? Rosa optimister som vägrar ge sig, hur misshandlade de än blir. År efter år dyker de upp igen och påminner om att tiden trots allt går vidare. Baka dem i ugnen och blanda ned i en mumsig marängsviss. Det bästa av två världar. Eller smäll ihop en simpel smulpaj med glass eller vaniljsås. Med smak av våren.
Nästa gång de växer upp igen ska allt det här hemska vara över. Så det så.
