Han går på ett sommarläger på Österbybruks herrgård och lär sig hur man rustar upp gamla hus.

– Det är ett perfekt sätt att lära sig om hantverk, vistas i en vacker miljö och lära känna nya människor, säger Jérémie som till vardags jobbar med riskanalyser på ett finansieringsinstitut.

Med olika försiktighetsåtgärder för att förhindra smittspridning arrangeras flera läger runt om i landet i sommar trots coronapandemin.

–  Intresset för byggnadsvård ökar. Det handlar om hållbarhet. Fler inser att vi inte kan hålla på att förbruka jordens resurser på det sätt vi gör i dag. Vi måste ta hand om det som finns – på rätt sätt, säger Bengt Lindholm.

Han arbetar på Österbybruks herrgård i Uppland och har sysslat med byggnadsvård i över 30 år.

–  Jag har bott i hus som har behövt renoveras. Då märker man vilka byggnadsmetoder som håller över tid. Traditionellt hantverk och mer naturliga material är i regel överlägsna, säger han.

Blev ett jobb

Intresset för byggnadsvård ledde till att Bengt Lindholm i dag är verksamhetsansvarig för Stiftelsen Österbybruks herrgård, som är ett av de största vallonbruken i Uppland. Det ligger nära Dannemora gruva och här har man framställt järn från 1500-talet och ända in på 1900-talet. Den pampiga herrgårdsbyggnaden med sina flyglar lyser solgul mot den skira försommargrönskan.

–  Bland alla fantastiska byggnader på herrgårdsområdet är Vallonsmedjan och Brännstålsugnen helt unika och ett kulturarv som måste bevaras, säger Bengt Lindholm.

På 1700-talet verkade familjerna de Geer och Grill på bruket. Då påbörjades en omfattande upprustning av hela området och en utbyggnad av herrgården. År 1996 blev området byggnadsminnesförklarat.

–  Sedan många år ägs bruket av en stiftelse vars ekonomi är hårt pressad. Vi söker samarbeten och lösningar överallt – att arrangera byggnadsvårdsläger är ett exempel.

Kurserna blir ett sätt att få saker och ting gjorda på bruket, samtidigt som deltagarna får utbildning. Förra året inleddes ett samarbete med Svenska byggnadsvårdsföreningen och i år är andra året som läger arrangeras.

Fel material

I fjol tog deltagarna sig an stora salen på herrgården. Rummet är imponerande med högt i tak, vackra stuckaturer, öppna spisar och enorma spröjsade fönster med utsikt mot parken med sin symmetriska damm. Men även ett otränat öga lägger märke till att ytskikten är slitna och att måleriarbeten och tapeter knappast är original.

–  Det har gjorts en ganska vårdslös uppfräschning här någon gång i slutet på 1900-talet, då man bland annat målade foder, bröstpanel och stuckaturer med moderna plastfärger i en otidsenlig färgsättning, säger Bengt Lindholm.

Målet är att återställa rummet i ett skick som bättre rimmar med ursprunget.

–  Det är många saker att ta hänsyn till. För det första måste man bestämma sig för vilken tidsperiod man vill utgå ifrån.

I Österbybruks fall föll valet på 1700-talet, efter samråd med en byggnadsantikvarie och länsstyrelsen.

–  Nu försöker vi återskapa färgsättningar och detaljer från den tiden, säger Bengt Lindholm.

Hög nivå

Han visar ena väggen där han och kollegan Marie Gyllensvaan har arbetat sig ned genom färgskikten. Utifrån det materialet har färgkoder och renoveringsförslag tagits fram.

–  Det är ett projekt som kommer att ta minst tre år – en hjälp blir kursen i augusti där deltagarna kommer att få arbeta med att skrapa bort färg- och tapetlager så att vi kan ersätta dem med rätt nyanser och material.

Men först inleder man med en kurs i kalkputs, där Jérémie Hoffsaes från Nacka är en av deltagarna. Den första semesterveckan ägnar han sig åt att knacka kalkputs, renovera grindstolpar och plugga byggnadsvård. Jérémie bor i lägenhet, men drömmer om att någon gång få möjlighet att renovera ett gammalt hus.

–  Då vill jag kunna återställa och bevara det på rätt sätt, på husets villkor. Att respektera dess själ. Många byggnader är sönderrenoverade.

Efter andra dagen av lägret känner han sig mör i kroppen efter allt fysiskt arbete. Lite senare i sommar ska han gå ännu en kurs, berättar han. Då står möbelsnickeri på schemat.