Magnolia är en riktig överlevare. Trädet eller busken växer naturligt i Asien samt Nord- och Sydamerika och har hängt med ända sedan dinosauriernas tid. Det har hittats fossila lämningar av växten som är 20 miljoner år gamla.
– Då fanns det inte ens bin och liknande insekter. Det innebär att pollineringen sköttes av skalbaggar. Det är speciellt, säger Tommy Ahnby.
Han driver Gullmarsfjordens plantskola på västkusten och är en hängiven odlare av just magnolia.
– Jag och min fru har säkert ett 70-tal i vår trädgård.
Den ligger i zon 3, vilket innebär ett ganska blåsigt och fuktigt klimat. Frost är ett hot mot knopparna om våren.
Känsliga rötter
Att Tommy Ahnby blev fascinerad av just magnolia har att göra med att de är så vackra och att de ansågs svårodlade.
– När jag gick utbildningen på Alnarps lantbruksuniversitet i början av 1980-talet var de betydligt mer ovanliga och det sades att de bara gick att odla i zon 1 och 2.
Men egentligen är de inte mer ömtåliga än många andra växter. Har man bara lyckats få dem att ta sig och överleva det första kritiska året är de lätta att sköta.
– Det som fick utvecklingen att ta fart är framför allt att de började säljas på kruka. Tidigare kom de ofta hit från Holland och var klumpgrävda – alltså uppgrävda från sitt ursprungliga växtställe. Eftersom de har ett ytligt, brett och känsligt rotsystem blev det inte bra.
Bättre med kruka
Får de i stället behålla sina rötter intakta i krukan, försiktigt lirkas loss ur den och planteras i väldränerad, näringsrik jord, brukar de ta sig utan större problem. Se bara till att gropen är rejält tilltagen – den behöver inte vara djup, men vid. Skapa hellre en liten hög ovanför markytan där den placeras. Luckra först upp jorden och blanda i kompost, torv eller barkmull. Allt för att undvika en alltför kompakt jord.
– Som med alla buskar och träd gäller det sedan att vattna ordentligt vid planteringen. Det brukar också vara bra, lite beroende på vilken jord man har förstås, att blanda i ett par säckar rhododendronjord, säger Tommy.
Tänk också på själva placeringen i trädgården. Många av sorterna växer sig höga och har stora blad. Det gör dem känsliga för blåst.
– Sedan vill de ha mycket näring. Magnolia brukar lite skämtsamt kallas trädgårdens gottegris. Att toppdressa lite runt den är bra för att behålla fukten.
En magnolia ska nämligen inte torka ut – även om det allra värsta är att den står i blöt, kompakt lerjord. Naturligt växer den i ganska karga bergstrakter där regnet snabbt rinner av.
Tålamod
Det finns ungefär 210 arter, de flesta är mindre träd eller stora buskar. Växtsläktet härstammar från Himalayas sluttningar i Asien, några arter kommer från Nordamerika. De som går att odla utan problem i Sverige är lövfällande. Sorterna som är städsegröna är svårare att lyckas med på våra breddgrader.
Den som satsar på en magnolia får även utrusta sig med tålamod. Det kan dröja innan den går i blom.
– Vi har en sort som heter junimagnolia som tog nästan 20 år på sig att blomma, säger Tommy Ahnby.
Men är man mer otåligt lagd går det att hitta varianter som belönar en betydligt snabbare.
– Bland det mest spännande som har hänt när det gäller magnoliaodling är att poppelmagnolia, Magnolia acuminata, har förts in som ”förälder” i korsningar.
Den kommer från östra USA och växer i knepigt bergsklimat. Vintrarna är stränga och på våren kan det uppstå stora temperaturskillnader.
– Den har gett hybrider som är betydligt härdigare vilket är gynnsamt för oss här i Norden. De har visat sig väldigt lyckade, är sent blommande på säsongen och undkommer ofta sena frostnätter.
Hit hör bland annat sorter som ’Rose Marie’, ’Woodsman’ och ’Daybreak’. Även om det framför allt är blommorna som lockar är de pampiga bladverken en nog så stor njutning. Dess olika former och strukturer skapar lummighet och vackra effekter i trädgården även sedan blomningen är över.
– Dessutom kan man ju blanda tidiga sorter med senblommande. De doftar otroligt gott – särskilt om kvällarna, säger Tommy Ahnby.
Se där, ännu en anledning att välkomna en magnolia i sin trädgård.
