Det ryker och puffar om skorstenen när vi bordar S/S Mariefred, eller Maja som hon kallas av stammisarna. Ångbåten som byggdes redan år 1903 har sedan dess trafikerat traden mellan Stockholm och Mariefred med få förändringar ombord. Efter knappt två timmar angör vi fartygets namne, Mariefred. I den pittoreska sörmländska småstadsidyllen flanerar jag bland pastellfärgade hus och små butiker. Mitt i Mariefred ligger också Gripsholms värdshus som har välkomnat resenärer sedan den första gästgivaren slog upp dörrarna år 1609. Gästgiveriet har sedan dess moderniserats med bekvämligheter utan att förlora i skönhet eller charm.
Slottslejon
Sörmland är proppfullt av slott, det ena vackrare än det andra. Men juvelen i kronan måste nog ändå sägas vara Gripsholms slott. Det magnifika sagoslottet – rött och robust på utsidan, skirt och lättsamt inuti – lät byggas av Gustav Vasa år 1537. Här finns statens porträttsamling över betydelsefulla svenskar genom historien, som innehåller över 4 500 profilbilder. En märklig historia är den om det uppstoppade lejonet. Det sägs att den taxidermist (djuruppstoppare) som på 1700-talet fick uppdraget att föreviga resterna av kadavret aldrig hade sett ett levande lejon, och därför gav djuret skelande glosögon, trubbiga tänder och leende gap. En mer sannolik teori är att djuret ska ses från sidan, då det liknar ett heraldiskt lejon i profil med upplyft tass och spelande tunga.
Ekologisk meny
Sedan går färden vidare med ett ångloksdraget tåg på en smalspårig järnväg. Tågen har trafikerat sträckan Mariefred-Taxinge-Näsby sedan slutet på 1800-talet. Det är en ganska lagom tur, då träsmaken av bänkarna i tredje klass gör sig påmind efter ett tag. Det glömmer man dock snabbt när man kliver in på Taxinge slott i Nykvarn, även kallat ”kakslottet”. Här finns ett av norra Europas största kakbord med ett 60-tal olika sorters sötebröd.
Ekologisk gastronomi står på menyn på Taxinge krog där Gustav Öhman driver en restaurang på egen hand. Och då menar jag inte att han är ensam kreatör, utan han gör precis allt själv, från att baka surdegsbröd och presentera drycker till att laga all mat i det lilla köket.
– Att dela kvällen med människor man inte känner ger en extra dimension till upplevelsen, säger Gustav medan han serverar.
Vår första rätt är en mjölkplätt med svavelticka och ramslök. Surdegsbrödet – ”kanske den viktigaste serveringen av alla”, som Gustav själv utrycker det – doppas i myntasalt och kofett. Andra spännande råvaror från omgivningarna är majroveblast, grankotteskott och en lakelever. Vid dörren har Gustav satt upp idolbilder på sina leverantörer, människorna bakom maten.
– Jag jobbar mycket med relationer, det är nästan det viktigaste när jag bestämmer vilka jag ska handla av.
Viktig för vikingarna
Ett par mil söder om Mariefred ligger Skottvångs grufva; värdshus, museum och bygdegård i ett. Under sommaren har man pubkvällar och musikframträdanden på utescenen på fredagarna. Ytterligare en fin utflyktsplats är Hornuddens handelsträdgård. Här man kan man fika i trädgården och köpa egna tomatplantor med sig hem.
Platsen där Strängnäs ligger var betydelsefull redan för vikingarna, inte minst för sitt perfekta läge vid Mälaren där man via de många öarna lätt kunde ta sig över till andra sidan vattnet. Det var också här Sverige enades som nation den 6 juni 1523 när Gustav Vasa valdes till kung. Vanligtvis firas detta med Vasaspelen, en två veckor lång folkfest. Denna sommar blev det i stället picknickteater i Månsons trädgård.
Mat från trakten
Strängnäs stadsbild domineras av den maffiga väderkvarnen på en kulle, med anor från 1600-talet, och den smäckra domkyrkan på en annan. Staden är också välförsedd med antikaffärer och second hand-butiker för den fyndsugne. Man bör dock vara morgonpigg, när Pingstkyrkan öppnar sin butik är det redan kö utanför. Runt hörnet från Ugglans park ligger butiken Den lokala maten. Där står Malin Lindén och skär upp en bit av den krämiga osten Sörmlands ädel.
– Vi samlar bra mat från trakten, men också från små hantverksproducenter från hela världen. Vi kan verkligen se att intresset har ökat de senaste åren, folk uppskattar ett gott mathantverk.
Mitt i Strängnäs ligger också Grassagården, en välbevarad borgargård från 1600-talet. Gården blev restaurang när hungriga bönder köade utanför i timmar på väg upp till kvarnen för att mala. I dag är Grassagården ett mysigt kafé med Skansenkvaliteter. Jag lägger vantarna på en sockrig bulle med vaniljkräm, luftig och saftig på samma gång. Vi fikar under gårdsplanens stora ek innan färden går hemåt igen.
