Efter tvÄ mÄnader i lockdown-London har de flesta parker Àntligen öppnat igen. SjÀlv har jag tyvÀrr suttit fast hÀr hela tiden och lÀngtat ut till naturen som en galning. Det var rena koslÀppskÀnslan att fÄ stÀlla sig vid spisen och förbereda picknickkorgen.
För nog Ă€r det vĂ€l Ă€ndĂ„ nĂ„got visst med att Ă€ta i det fria? SĂ€rskilt tillsammans med mĂ€nniskor man tycker om. Och i dessa tider nĂ€r umgĂ€nge Ă€r nĂ„got man inte lĂ€ngre kan ta för givet kĂ€nns det extra vĂ€rmande i hjĂ€rteroten att se sina nĂ€ra och kĂ€ra. Ăven om det sker pĂ„ tvĂ„ meters hĂ„ll.
Greatest hits
Under Ă„rens lopp har jag lĂ„tit diverse vinnare av Ă rets kock bjuda mig pĂ„ picknick och dela med sig av sina recept. De blir lika lyckliga varje gĂ„ng. För hur skicklig och framgĂ„ngsrik kock man Ă€n Ă€r sĂ„ kan det Ă€ndĂ„ kĂ€nnas befriande att fĂ„ tagga ned och skala av och komponera den perfekta matsĂ€cksmackan eller simplaste salladen. Ăven Ă„rets kock vill minsann kunna sitta pĂ„ en filt och snacka strunt.
Och nu nÀr vÄren Àntligen Àr hÀr pÄ allvar, Ätminstone i almanackan, Àr det hög tid att ta tillvara pÄ naturens greatest hits. Ut och njut. Och ta med nÄgot gott att kalasa pÄ.
UtflyktskÀk
I min korg hamnade en frittata, det vill sĂ€ga en italiensk omelett som du kan fylla med exakt precis allt du rĂ„kar ha i kylskĂ„pet. Lika god kall som varm â ergo perfekt utflyktskĂ€k. Jag bakade nĂ„gra piroger bara för att jag var sugen. Frys in dem som blir över sĂ„ Ă€r det bara att vĂ€rma rubbet inför nĂ€sta spontanpicknick. En sallad vill man gĂ€rna ha till. Ta med dressingen i en burk och hĂ€ll över först nĂ€r du Ă€r pĂ„ plats sĂ„ slipper du soggigt salladsslafs.
Jag brukar ocksĂ„ lyxa till det med âriktigaâ glas och bestick, men det Ă€r ju en smaksak och frĂ„ga om hur mycket man orkar bĂ€ra. Gott om extra servetter, ett bra bröd, en ost, ett gĂ€ng oliver, chips och dippa och nĂ„got gott i glasen. Mer behövs egentligen inte för en lyckad utflykt bland vĂ€nner, blommor och blad.
Det dĂ€r med âcravingsâ Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ bra lustigt? Kroppen liksom formligen skriker Ă„t en som en tjurig femĂ„ring i mataffĂ€ren: âJag vill ha just precis det dĂ€r â NU!â Och sĂ„ stĂ„r man dĂ€r och försöker spela förnuftig mamma Ă„t sig sjĂ€lv och predikar om lördagsgodis, tandtroll och Beach 2020. Med varierande framgĂ„ng.
Inte vet jag hur det Àr för dig, men i min vÀrld skriker kroppen extra högt i dessa coronatider. Tror bestÀmt att den har gÄtt och skaffat megafon pÄ kuppen.
HĂ€romdagen propsade den, nej KRĂVDE, Ă€gg- och ansjovismacka. Det var liksom ingen pardon. Trots att jag höll för öronen och försökte argumentera emot allt jag kunde. âDet finns inga Ă€gg hemma och knappt nĂ„gra i affĂ€ren heller.â âMan öppnar inte en hel burk ansjovis för EN macka.â
Den vÀldigt trötta mesmamman var vid det hÀr laget Ànnu tröttare Àn vanligt och orkade inte lyssna pÄ tjatet lÀngre utan fick slÀpa sig ut pÄ Àgg- och brödjakt. Kan det vara det som kallas att curla för svin, eller rör jag ihop det nu?
Kroppen fick sin förbaskade Ă€gg- och ansjovismacka till slut. ĂndĂ„ hade den mage att gnĂ€lla pĂ„ att Ă€ggen var för löskokta och brödet för mjukt. Otacksam Ă€r bara förnamnet.