Det blev kanske inget kosläpp i år, men väl sparrissläpp. Just nu växer den svenska sparrisen så det knakar där jordmånen så tillåter.
Och är det någon gång det är läge att satsa på svenskt och närodlat så är det väl nu. Sponsra alla stackars odlare som har förlorat halva sin kundkrets när restaurangbranschen går på knäna. Köp svenskt i stället för torr stackars sparris som flugits från andra sidan jordklotet. Färskare, godare och bättre för såväl miljön som samvetet.
Tulpantricket
För när man köper sparris gäller det att se upp med träiga, skrynkliga eller mögliga exemplar. Kolla snittytorna. Knopparna ska vara fylliga och hela. Snitta gärna om dem och ställ i vatten en stund, à la tulpantricket. Linda sedan in dem i fuktigt hushållspapper och förvara i kylen tills de ska tillagas. Bryt av ändarna där de böjs.
Anpassa tillagningstiden efter tjocklek. Vit sparris måste skalas och kräver längre tid. Koka den gärna i citronspetsat vatten i fem minuter och låt sedan dra i kokvattnet ytterligare fem minuter. Lite socker i kokvattnet blir gott och gör även att grön sparris behåller färgen bättre.
Märklig lukt
Grön sparris är kalasgod att steka i lite olivolja eller grilla hastigt, så att den fortfarande har spänsten kvar. Strö över lite flingsalt och lyckan är total. Vit och grön sparris är för övrigt exakt samma art. Den enda skillnaden är att den vita vuxit under jord.
Gemensamt för dem båda är att fyra av tio personer upplever att urinen får en märklig svavelaktig lukt när de ätit sparris i någon form. Forskarna anser att det beror på en speciell medfödd gen. Känner man inte lukten har man något som kallas sparris-anosmi och kan kanhända skatta sig lycklig. Märkligt fenomen är det hur som helst.
Desto trevligare är ju själva ätandet. Här och nu är sparrisen som allra bäst. Bjud dig själv på en riktig sparrisfest.
