Stolen i stålram och träsits, som gungar lätt när man sitter i den, känner man igen. Den dyker upp på de flesta ställen jag besöker i området runt Grythyttan. Så även på Bredsjö blå ost café. Inte så konstigt egentligen, för den klassiska utemöbeln A2 tillverkas av Grythyttans stålmöbler.
Medan jag försiktigt gungar smakar jag på den krämiga, roquefortinspirerade osten Bredsjö blå som serveras i en sallad med syltad rödlök, färska smultron, nötter och en syrlig rabarbervinägrett. Bredvid kaféborden går fåren och betar. Lena Hall och Lars-Göran Staffare driver Bredsjö Mjölkfår och tillverkar osten som har blivit en favorit hos många krögare och ostkonnässörer.
Bygdens profil
Namnet Grythyttan härstammar från den stora hytta som fortfarande står placerad vid vägen in till byn. Här smälte man järnet som grävdes fram ur bergen runt omkring. Smältugnen är numera stängd men det är mycket annat som blomstrar i Bergslagen, särskilt inom mat och dryck. Här finns Saxhyttegubben som tillverkar måltidsdrycker gjorda på blåbär och lingon, och Sikfors kvalitetskonserver som gör stilren burkmat av svenska klassiker som sylta, leverpastej och blodkorv.
Grythyttans gästgivaregård förvaltar sitt långa arv med luncher och femrätters middagar i charmig småstadsmiljö. Så snart det är möjligt i dessa tider av karantän öppnar också nya Måltidsmuseet och laboratoriet Aptitum på Saxå Herrgård i regi av den kände vinprofilen Carl Jan Granqvist. Och han har sin förklaring till bygdens framgång.
– Grythyttan har ett exceptionellt och överraskande läge mitt i de stora skogarna. Samtidigt är det väldigt centralt, mitt emellan Oslo, Stockholm och Göteborg. Eller om man så vill, på vägen mellan Moskva och New York.
Vin och mjöl
Per Fritzell sitter barnvakt åt 100 000 liter bärglögg på Grythyttan Vin. Det ska vara klart lagom fram till jul. Han fick idén att tillverka hjortronvin för ett tiotal år sedan och hamnade så småningom i Grythyttan där entreprenörsandan var stor och råvarorna fanns i överflöd. På senare år har man utökat med fler produkter, som exempelvis ett rött vin gjort på blåbär och lingon med en lite vild prägel.
I närbelägna Grythytte Qwarn snurrar hjulen fortfarande. Ett par gånger om året kör Kristina Henricsson så det ryker i det stora kvarnhjulet. Då mal hon råg, korn, vete och dinkel till mjöl och säljer direkt i butiken.
– Det är häftigt att göra eget mjöl, säger Kristina, när jag träffar henne i den hundraåriga kvarnen.
På det nymalda rågmjölet bakar Kristina knäckebröd. Bitarna är tunna som frimärken och smaksatta med timjan och havssalt. Kvarnen som också är ett kafé är renoverad i samarbete med Svenska byggnadsvårdsföreningen.
Det var fantastiskt roligt, berättar Kristina.
– Vi gjorde allt enligt gamla metoder och på köpet lärde vi oss mycket om våra egna förmågor. En av deltagarna var till exempel en fena på att slå puts på väggarna – hon var gammal handbollsspelare.
Kristina anordnar även kulturmatsvandringar runt Grythyttan, då man får prova på lokala produkter och veta mer om bygden.
Hälsokällan
Det var för att säkra tillgången till vattenkällorna som familjen Spendrups köpte området runt Loka brunn. I köpet ingick en sliten kursgård samt en by av sommarhus, där den svenska överklassen i början på förra sekelskiftet tillbringade sina somrar med att bada i och dricka av det hälsobringande vattnet. I dag är Loka brunn en resort med spa och hotell. Vattnet står fortfarande högt i kurs. Här finns isvakar, utomhuspooler och heta bubbelbad. Kronan på verket är den stora poolen med en enorm kristallkrona i taket, med utsikt över sjön Loken. När jag är där är sjön täckt av ett tunt dis med ett trolskt skimmer. Vid den vackra gamla träkyrkan kan man dricka brunn som förr i tiden, vattnet smakar rent och daggfriskt.
Jag lämnar Grythyttan med påsarna fulla av godsaker och kan konstatera att historien lever vidare i många nya skepnader i den gamla bruksorten.
