I skrivande stund går jag in på min fjärde vecka i isolering. Jag råkar nämligen vara strandad i London och kan inte ta mig till min matstudio i Sverige och mina eminenta matfotografer. Dagens bilder har därför min bror Fredrik, som bor i London, fått bistå med så det ser kanske lite annorlunda ut än vanligt.
Här i Storbritannien ringlar köerna till mataffärerna runt halva kvarter och hyllorna gapar skrämmande tomma. Pasta, bröd, konserverade tomater och mjöl är hårdvaluta i dessa dagar. Alla andra affärer är stängda och vi får bara gå ut för att handla mat eller medicin eller motionera nära hemmet.
Men äta måste vi. Och man kan ju faktiskt inte käka toapapper – hur mycket man än hamstrat.
Mysig tröstmat
Är det nu så illa beskaffat att man absolut inte kan jobba hemifrån är det faktiskt tillåtet att ta sig till och från arbetet. Alltså packade jag min dramaten med det lilla jag hade i köksskåpen och smet över till bror min som råkar bo runt hörnet och tvingade honom att leka fotograf på lite lagom karantänavstånd. Dessutom såg jag noga till att inte vara i närheten av en enda människa på vägen dit.
Dagens recept är resultatet. Mysig och mättande tröstmat när man behöver den som bäst. Lagat av sånt som de flesta har hemma, eller i alla fall borde ha. Och har du inte det går det mesta bra att ersätta med det som ligger och samlar damm i just dina köksskåp.
Utmärkt terapi
Har du till exempel inte risottoris kan du ta vilket ris som helst. Har du inte färska örter kan du ta torkade. Har du inte kikärtor kan du ta valfri sorts bönor. Har du inte parmesan kan du ta någon gammal ostskalk. Och har du ingen ost alls kan du göra ”fattigmansparmesan” på torrt bröd i stället för att kasta det.
För det är nu vi behöver ta tillvara på varenda liten smula. Plus att matlagning är utmärkt terapi för humöret och för en gångs skull behöver det kanske inte gå så rasandes fort.
Oavsett var i världen man befinner sig.
