Vem har inte någon gång drömt om att få äga en riktig sportbil? Dessvärre brukar den ekonomiska möjligheten inte sällan sammanfalla med familjebildning och behov av en praktisk bil med mera utrymmen. Cupra Ateca kanske kan vara lösningen? En familjesuv med sportbilsprestanda.
Cupra var tidigare en tilläggsbeteckning på Seats sportigare och mer motorstarka modeller. Nu har det blivit ett eget märke. Det finns alltså även en Ateca med lite mindre jäklar anamma än den här, fast då heter den alltså Seat. Med förnamnet Cupra får den 300 startsnabba kusar.
Sedan kan man undra lite över hur seriöst namnbytet är – det står fortfarande Seat lite här och där i bilen och kollar du registreringsnumret i Transportstyrelsens fordonsregister så heter bilen jag kör – Seat.
Mycket är sig likt
De fyra utblåsen baktill, lite andra kjolar runt om och ett kopparglänsande emblem i nosen är egentligen det enda som utvändigt skiljer Cupra Ateca från en vanlig Seat Ateca. Och så ljudet förstås, och accelerationen.
På plats bakom ratten känner man igen sig. Har man kört VW och Skoda så är mycket sig likt. Det digitala raseriet har dock fått stå lite tillbaka för fysiska och lättskötta reglage.
Med ett vred vid växelspaken kan du välja i princip hur många körlägen som helst, från sport, komfort och vinterväg till individuell inställning av styrning, växellåda och ljud.
I komfortläget uppträder bilen likadant som en vanlig Seat Ateca och alla hästarna under huven uppför sig välartat. Det gör även växellådan med dubbelkoppling och sju steg. Men vrider du reglaget stegvis åt höger ändrar bilen karaktär. Fjädringen blir hårdare, stumnar nästan, växellådan börjar jobba mera aktivt, styrningen blir mer direkt och det börjar smattra från de fyra avgaspiporna.
I sportläge och med plattan i botten tar den sig från stillastående till 100 kilometer i timmen på 5,2 sekunder.
Bullrig
I motorvägsfart och med chassit ställt i komfortläge är Cupra Ateca en behaglig familjebil, men bullret från 19-tumshjulen och lågprofildäcken stör. På dubbslitna vägar vill de 245 millimeter breda däcken gärna vandra upp och ned i spåren. Med körfältsassistenten inkopplad knuffas man fram och tillbaka om man försöker grensla spåren.
Ateca är förstås mycket rymligare än den där sportbilen jag nämnde inledningsvis men ändå inte jämförbar med kusinerna från VW och Skoda.
Det är ingen billig bil, den kostar nästan 430 000 kronor. Hästar är som bekant dyra. Med den extrautrustning som sitter på bilen jag kör sticker priset iväg till en bit över halvmiljonen.
Sedan är det lite osäkert med andrahandsvärdet, även om det mesta under skalet alltså är VW-grejor och att Ateca är byggd av de välrenommerade bilarbetarna hos Skoda i Kvasiny. Cupra är ändå ett uddamärke. Dessutom dras vi med en del fördomar om spanska bilar.
Att mata många hästar märks också på bränsleförbrukningen, vilket förstås påverkar utsläppen av koldioxid och därmed även fordonsskatten. Vid årsskiftet höjdes den ytterligare och den som köper den här bilen i dag får slanta upp 10 363 kronor i årlig skatt.
Om du nu har slutat drömma om en sportbil går det faktiskt att köpa Seats suv i stället, förvisso med bara 115 hästar men för halva priset.
