Totalt handlar det om tusentals pålar, som bankades ner för att skydda inloppet till Lyckebyån strax utanför Karlskrona. Via Lyckebyån forslades järn från skogarna för att exporteras, vilket kan vara en av förklaringarna till att så stora ansträngningar gjordes för att styra båttrafiken i fjärden.
– Man ville styra sjöfarten till där det var lättast att försvara, säger marinarkeolog Jim Hansson, som var med när fyndet gjordes i juni förra året.
En av pålarna har nu analyserats och fått en exakt datering: Virket höggs vintern 1113.
"Ser yxhuggen"
Även om de gamla pålarna nu är hårt nerslitna så var det en fascinerande känsla att komma nära dem, berättar Jim Hansson.
– Det är fantastiskt, du ser yxhuggen – det ser ut som att de var gjorda i går. Det är jäkligt häftigt att tänka att här har någon stått och huggit på vintern 1113 här i närheten.
I dag är det bara korta stumpar som återstår av pålarna. De högsta är cirka 60 centimeter, andra är så korta att de är gömda i dyn på fjärdens botten. Men när pålspärren byggdes nådde de ända upp till vattenytan och var kanske till och med synliga ovanför ytan.
– Det finns flera olika anledningar till att de här pålarna slagits ner. Det här var en viktig plats som man vill skydda och bevaka, säger Jim Hansson.
Piratattacker utifrån
Blekinge stod under danskt inflytande på denna tid och gränsen mot Sverige var nära. Samtidigt förekom piratattacker utifrån.
Utöver det stora område med träpålar som hittades förra sommaren finns ytterligare två liknande fynd i andra delar av Lyckebyfjärden, varav det första gjordes redan 1995. Detta daterades med hjälp av C14-metoden till 1000-talet.
Karl-Oskar Erlandsson, antikvarie på länsstyrelsen i Blekinge, ser fyndet som en viktig pusselbit i länets historia.
– Det är ovanligt att det finns sådana här koncentrationer av pålspärrar i Sverige. Blekinge verkar vara Sveriges pålspärrstätaste landskap. Det visar vilka livsvillkor man hade, det var ju för att skydda sig mot sjörövare eller grannländer som var ute efter att plundra och härja.