PÄ fredagskvÀllen lÄg hon och hennes mamma i sina sÀngar och lÀste.
ââVi bor i Medinan, det Ă€r sĂ„ vackert med alla gamla hus. Vi lĂ„g och lĂ€ste. DĂ„ hörde vi ljud, först lĂ€t det som om grannen möblerade om. Men sĂ„ blev det sĂ„ otroligt högt. Hela rummet skakade.
DÄ förstod Camilla Dymling. Det hÀr var farligt.
ââVi kastade oss upp ur sĂ€ngarna. Vi stĂ€llde oss i en dörröppning. Meningen Ă€r att man inte ska fĂ„ saker i huvudet dĂ„. Men vi kĂ€nde, att rasar huset ihop nu sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ kört.
Hon berÀttar att skalvet varade en stund, svÄrt att veta hur lÀnge, men kanske 20 till 30 sekunder.
ââMen det var sĂ„ hĂ„rt. Det ramlade grejer runt oss.
Smala grÀnder
Hon tÀnkte pÄ de smala grÀnderna. DÀr har ingen nÄgon chans att komma undan om husen rasar, berÀttar hon.
SÄ fort skalvet upphört ville de ut.
ââVi hade pyjamas pĂ„ oss. Men vi klĂ€dde pĂ„ oss jĂ€ttesnabbt och tog vĂ„ra handvĂ€skor och sprang ut pĂ„ gatan.
Ute i grÀnderna mötte de mÀnniskor som precis som de sjÀlva var omtumlade och inte riktigt förstod vad de varit med om.
ââVi sĂ„g en moskĂ© med ett lĂ„ngt torn som hade fĂ„tt en lĂ„ng, lĂ„ng spricka. Vi tĂ€nkte om det tornet ramlar...
Tillsammans med mÄnga andra tog sig hon och mamman ut frÄn de trÄnga grÀnderna. De gick till en park dÀr inget kunde rasa ned pÄ dem.
ââVi Ă€r rĂ€dda för efterskalv. MĂ„nga Ă€r rĂ€dda nu.
Hon berÀttar att det Àr svÄrt att fÄ information om det som hÀnt, och att surfen tar slut pÄ en gÄng. Men de har förstÄtt att mÄnga har dött och skadats.
Satt i en park under natten
ââVi satt pĂ„ en bĂ€nk i natt och sĂ„g ambulanserna köra i skytteltrafik.
Hon berÀttar ocksÄ att de fÄtt veta att det antagligen Àr vÀrre uppe i byarna i bergen.
ââDet var dĂ€r skalvet kom ifrĂ„n, sĂ€gs det. Men mĂ„nga hĂ€r Ă€r skadade.
Nu Àr de omtumlade och trötta, och hoppas att fÄ komma hem som planerat i natt.
ââVi har i alla fall inte fĂ„tt nĂ„gon information om att flyget inte skulle gĂ„. DĂ„ hoppas vi att vi kan Ă„ka, vi kan i alla fall ta oss till flygplatsen, sĂ€ger Camilla Dymling.