Det är bara att koka pasta och skeda pesto ur burken. Voilá!

Pesto är både en fräsch och snabb lösning. Den kalla såsen är också användbar i flera olika maträtter. Prova exempelvis som fyllning i en kyckling eller droppa den på pizzan. Eller varför inte låta den vara basen i sommarens potatissallad?

När pesto dök upp i de svenska på hemmen under 1980-talen var det hemgjord som gällde. Med massor av färsk basilika som bas ansågs röran tappa för mycket smak och färg när den konserverades. Men tekniken har gått framåt och utbudet av pesto på burk är i dag stort. Likaså varianterna och smaksättningarna.

Även romarna

Pesto betyder stöta eller krossa på italienska. Den vi är mest bekanta med är den gröna, alla Genovese. Den består till största delen av färsk basilika med bland annat pinjenötter, vitlök, olivolja och lagrad pecorinoost.

Det första pestoreceptet som man känner till är i boken "La Cuciniera Genovese" ("Det genuesiska köket"), skriven av Giovanni Battista Ratto år 1863. Man vet också att romarna gillade vad de kallade "moretum", som bestod av krossade örter med salt, olivolja, ost och vinäger.

Egen pesto

Vårt test av Genovese-varianter på burk visar att det är stora skillnader på både smak och konsistens. Några hyllas medan en inte får godkänt. Testet visar också att det inte är mängden basilika som ger den bästa smaken. Vinnaren, Garant, och tvåan, Ica, lyckas bra trots ett mindre innehåll av örten. Värre är det med Barilla, som med sin purékrämiga konsistens, sötma och brist på basilikasmak får panelen att ifrågasätta innehållet.

Vill du ha en riktig pesto ska den ätas färsk. Du gör den snabbt med en mixer, cirka tio minuter. Med ett par krukor basilika, olivolja av en bättre sort och med riktig parmesan- och pecorinoost kommer det dock att kosta en slant.

Så en pesto på burk är ett väl fungerande budgetalternativ en vardag.