Kollagen IV är ett fiberprotein som i normala fall finns främst runt mjölkgångarna i bröstet, men vid bröstcancer även i bröstets stödvävnad. Studien visar att det finns ett samband mellan höga halter av ämnet i bröstvävnaden och risken för spridd bröstcancer.
Sedan tidigare finns forskning i bland annat USA och Danmark kring betydelsen av kollagen IV. I den svenska studien har Malin Jansson, doktorand vid Umeå universitet, tittat på sambandet med bröstcancer.
– Andra studier av andra cancerformer, bukspottkörtel och tarmcancer, har visat liknande resultat. Så då ville vi göra det på bröstcancer också, säger Malin Jansson, som även arbetar som överläkare inom bröstcancerkirurgi vid universitetssjukhuset i Umeå.
Koppling vävnad och blod
Avhandlingen baseras på studier av tumörvävnad från 1 395 kvinnor som följdes upp under 20 års tid. Det visade ett samband mellan hög kollagenhalt och sämre prognos. Dessutom gjordes mätningar av kollagenhalten i blodet från andra patientgrupper med bröstcancer, samt en frisk kontrollgrupp.
– Då kunde vi se att det var mycket högre kollagenhalt även i blodet hos patienter med spridd bröstcancer, säger Malin Jansson.
Det är ännu oklart om en hög halt av kollagen IV leder till ökad risk för återfall i bröstcancer, eller om den höga halten är ett resultat av cancern.
– Det verkar som det är en fördel för tumören att ha kollagen, den har lättare att växa sig större och sprida sig. Men det avspeglar också tumörmängd och aktivitet. Just nu får man se det som en markör.
Lång väg till tillämpning
När det gäller prostatacancer kan man i dag testa för sjukdomen genom att mäta halten av äggviteämnet PSA i ett vanligt blodprov från armvecket.
Malin Jansson hoppas på att det i framtiden ska bli möjligt att tidigare upptäcka risken för spridd bröstcancer genom ett liknande prov. Vid hög kollagenhalt kan patienten följas upp med tätare intervaller, och röntgenundersökningar kan sättas i gång.
Men vägen till att analyserna på laboratorium ska kunna göras i stor skala är lång, betonar hon.
– Det är inget man kan använda på klinik i dag, vi är på forskningsnivå. Det handlar om fem, kanske tio år om det fortsätter i den här hastigheten.