Finländska forskare vid universiteten i Jyväskylä och Uleåborg har jämfört sorkpopulationens svängningar i mellersta Finland och Norra Savolax med antalet rapporterade fall av sorkfeber och borrelia i landskapen.

Antalet fall av sorkfeber bland människor följer förändringarna i sorkpopulationen med ett par månaders fördröjning.

För borrelians del är kopplingen till sorkpopulationens storlek mer invecklad. En vanlig fästing som suger blod ur en borreliainfekterad sork blir vid ett års ålder en nymf som kan föra smittan vidare till människor. Vid två års ålder är fästingen vuxen, och kan även då föra smittan vidare till människor. Arten taigafästing, i sin tur, biter vanligtvis människor först när den nått vuxenstadiet.

Sorkfeber orsakas av ett puumalavirus som enbart sprids av skogssorkar. I Sverige finns sorkfeber i princip bara norr om Dalälven, i Dalsland och i Värmland. Vanligen rapporteras mellan 100 och 500 fall om året, enligt 1177.

Människor smittas normalt när sorkens avföring eller urin blandas med damm i inandningsluften. Sjukdomen visar sig två–fyra veckor efter att man smittats, och till de typiska tecknen hör bland annat hög feber och njursymptom. Sjukdomen smittar inte mellan människor.

Obehandlad borrelia kan leda till kronisk sjukdom med symptom bland annat i nervsystemet, lederna och hjärtat.

Studien har publicerats i tidskriften Scientific Reports.