Närmare fem miljoner dödsfall globalt kunde kopplas till antimikrobiell resistens 2019, enligt Världshälsoorganisationen (WHO).

Till 2050 beräknar man att upp till tio miljoner människor varje år kan dö på grund av det – vilket ungefär är lika många som globalt avled till följd av cancer 2020.

I en ny rapport från FN:s miljöprogram UNEP trycker man på att miljöperspektivet är en viktig pusselbit att beakta i kampen mot resistensen.

Miljö en källa

Det handlar dels om att begränsa spridningen av resistenta bakterier via miljön, som bland annat hamnar där på grund av bakterier från oss människor. Rapporten pekar på att det krävs en "global kraftansträngning" för att förbättra bristande vatten- och avloppssystem och på så sätt minska spridningen av bakterierna den vägen.

En annan viktig miljöaspekt rör hur man kan motverka uppkomsten av nya former av resistens hos sjukdomsframkallande bakterier, säger Joakim Larsson, föreståndare för Centrum för antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet.

Miljön kan ses som en källa för nya resistensegenskaper, säger han.

– Sjukdomsframkallande bakterier blir resistenta framför allt genom att de tar upp dna från andra bakterier, ofta från bakterier som finns i miljön.

Hantera utsläpp

Precis som UNEP trycker Joakim Larsson på att arbetet mot antibiotikaresistens på alla sätt och vis är en global angelägenhet.

– Många oroas över att vi sprider antibiotika till miljön och att det driver på den här utvecklingen. En resistent bakterie kan utvecklas varsomhelst på jorden, i Kina eller Indien eller någon annanstans. Får bakterier fäste där så är det lätt att folk sedan tar med sig dem till andra ställen via flyg och så har vi dem här.

En konkret och "enkel sak" man kan göra för att begränsa ytterligare resistens är att hantera de stora utsläppen från antibiotikatillverkning, menar Joakim Larsson.

– Det sker på relativt få platser i världen och med ganska enkla medel kan man göra skillnad, säger han.