Flera av Sveriges län sticker ut i Socialstyrelsens statistik över antalet döda i hjärtinfarkt per invånare, som sammanställts av Hjärt-Lungfonden. Värst drabbade är invånarna i Norrbotten som löper mer än dubbelt så hög risk för att dö i hjärtinfarkt än invånarna i Stockholm som klarar sig bäst.

– Redan 2010 var risken att drabbas av hjärtinfarkt högre om man bodde i Norrbotten än i Stockholm, och skillnaden har ökat betydligt sedan dess. Den troligaste förklaringen är att riskfaktorer som högt blodtryck, högt kolesterol, övervikt, diabetes och rökning är vanligare i Norrbotten än i Stockholm, säger Jan Nilsson, ordförande för Hjärt-Lungfondens forskningsråd.

– Det blir en ojämlikhet i hälsa beroende på var man bor i landet. Det är inte acceptabelt i ett land som Sverige.

Utbildningsnivå förklaring

Jan Nilsson förklarar att det finns ett samband mellan socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå och risken för att drabbas av hjärtinfarkt.

– Det är ett fenomen vi ser generellt, att ute på landsbygden är den socioekonomiska nivån lägre än i storstäderna. Det är sannolikt så att vid högre utbildningsnivå är man mer benägen att ta till sig av budskap om vad som utgör en sund livsstil, säger han.

Jan Nilsson tror inte att vården är sämre i länen som ligger högst på listan, inte heller beror skillnaden på geografiskt avstånd till närmaste akutmottagning.

– Tittar man på hur hög andel av de drabbade som överlever hjärtinfarkter i Norrbotten och Stockholm skiljer det sig inte påtagligt. Trots utmaningen att det är långt till sjukhus, har sjukvården i glesbygden klarat det på ett bra sätt, säger han.

"Komma med pekpinnar"

Hjärt-Lungfonden är kritisk mot skillnaderna mellan länen. Jan Nilsson säger att samhället måste bli bättre på att nå fram med information om hälsa och livsstil till alla grupper.

– Det är väldigt lätt att komma med pekpinnar och skuldbelägga, men det tror jag inte är en framgångsrik väg framåt. Vi måste bli mycket bättre på att presentera budskap på ett sätt som gör det lätt att ta till sig, utan att känna skuld för att man inte sköter sig.