När Ann Linde (S) på måndagen landar i Israel är det första gången en svensk utrikesminister gör ett officiellt besök i landet på tio år.
Hennes föregångare Margot Wallström blev efter Sveriges erkännande av den palestinska staten hösten 2014 ett rött skynke för det israeliska styret med Benjamin Netanyahu i spetsen.
Konflikten blev med tiden personlig, och när nu såväl Wallström som "Bibi" är utbytta – och Netanyahuregeringens ivrige påhejare Donald Trump har flyttat ut ur Vita huset – är förutsättningarna för en nystart goda, enligt Israelkännaren Anders Persson, som är lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
I det tysta
Viktigast är dock att Sverige på flera punkter och delvis i det tysta har lagt om sin politik, säger han.
– Sverige har drivit på i EU för en mildare hållning, till exempel att återuppta associationsrådet (med bilaterala möten på ministernivå), vilket ses som en eftergift. Sverige har också talat om Israel som det judiska folkets hemland, och så bojkottade man Durbankonferensen, säger han och syftar på 20-årsdagen av ett FN-toppmöte i Sydafrika som många västländer kopplat samman med antisemitism.
Även den internationella Förintelsekonferensen i Malmö förra veckan, som Stefan Löfven (S) tog initiativ till, torde ha hjälpt till, enligt Persson. Ytterligare en faktor är att det från israeliskt håll finns ett stort intresse för att knyta närmare band till EU.
Där Netanyahuregeringen framför allt kurtiserade Visegradländerna (Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien) vill den nuvarande utrikesministern Yair Lapid hellre förbättra relationen till Bryssel och EU:s mer frihetliga demokratier.
"Skapat så mycket problem"
Hade svenska regeringen kunnat skåda in i framtiden 2014 hade det nog aldrig blivit något erkännande av den palestinska staten, tror Persson.
– Det har skapat så mycket problem, både internationellt och på hemmaplan. Det var en chansning, och förutsättningarna såg rimliga ut då. Sedan kom Trump, brexit, högerpopulism, och en allmän utveckling som gjort att det här inte blev så lyckat. Men det är lätt att säga i efterhand, säger han.
TT: Hur gynnsamt är klimatet för att lyfta frågan om ett självständigt Palestina i dag?
– Inte alls gynnsamt. Sedan idén om ett självständigt Palestina etablerades på allvar på 90-talet har vi aldrig varit i en period då det rått en sådan pessimism om att en sådan ska kunna realiseras. Såvitt jag kan se är det inte heller någon som driver frågan seriöst.