Det framgår av databasen Rovbase som handhas av Naturvårdsverket och MIljödirektoratet i Norge.
Liknande siffror har inte noterats sedan mitten av 1800-talet – men då betalade man ut skottpengar på alla arterna och målet var, åtminstone inofficiellt, total utrotning.
Resultatet den gången blev att samtliga arter minskade kraftigt, och så småningom nästan utrotades. I början av 1900-talet återstod bara spillror av rovdjursstammarna. När antalet var som lägst runt 1930 fanns bara 130 björnar och 100 lodjur kvar i landet. Vargen slog i botten något senare, i mitten av 1970-talet, då inventerarna bara kunde spåra en (!) ensam individ i landet.
Nu är läget helt annorlunda. Rovdjuren har, tack vare olika skyddsåtgärder, ökat kraftigt sedan 1980-talet, vilket också lett till ökad jakt.
Extremt många dödas
Det märkliga är att de tycks hålla ställningarna, trots att avskjutningen nått nivåer som ingen hade trott vara möjlig för bara ett fåtal år sedan.
– Vi har känt till länge att björnstammen har en kolossalt hög tillväxtpotential. Och lodjuren tycks också klara av jakten, säger Olof Liberg, rovdjursforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Det viktiga är att vi har kontroll på det vi gör. Nyckeln är att man vet vad man gör när man beslutar om jaktkvoterna. Vi har haft systematiska inventeringar sedan 1990-talet och vet hur många djur vi har i landet, fortsätter han.
– Om man tar lodjuret som exempel hade vi inte en aning om hur många som fanns i landet tidigare. Det rörde sig bara om gissningar. Nu vet vi hur stor stammen är och hur produktiv den är.
Ändå är antalet rovdjur som dödas varje år anmärkningsvärt högt, fram för allt när det gäller björn. De senaste fyra åren, 2021–2024, har 2 550 björnar skjutits i Sverige, vilket utgör 32 procent av alla björnar som har fällts sedan 1980.
Björnarna blir färre
Föga förvånande har också björnstammen tagit stryk av detta. Enligt den senaste beräkningen finns i dag (2023) 2 448 björnar i Sverige, vilket är en nedgång från 3 298 år 2008 då stammen tycks ha nått en topp.
– Stammen minskar nu, vilket också är meningen, säger Jonas Kindberg, forskare vid SLU och ledare för det skandinaviska björnprojektet, ett forskningssamarbete mellan de skandinaviska länderna.
Jakten på rovdjuren styrs i hög grad av de så kallade viltförvaltningsdelegationerna på länsstyrelserna, som i sin tur ska ta hänsyn till vissa miniminivåer som bestämts på politisk nivå i Sverige.
– Man tyckte att 3 298 björnar var lite för många, och beslutade att stammen skulle minska. Det nuvarande målet ligger på knappt 2 300 björnar. Där någonstans ligger den sociala bärförmågan, det vill säga den nivå som människorna är beredda att acceptera enligt viltförvaltningsdelegationerna, säger Jonas Kindberg.
– Snart är vi nere vid det målet. Avskjutningen måste minska nu om vi inte ska skjuta för många björnar. För tillfället ligger avskjutningen över tillväxten i stammen. Om målet är 2 300 björnar kan vi inte skjuta fler än 200 till 300 björnar per år.
Social bärförmåga?
Han påpekar att den sociala bärförmågan är något helt annat än den biologiska bärförmågan. Skulle man utgå från den senare skulle stammens storlek bestämmas av ekologiska faktorer – födotillgång, naturlig dödlighet, och så vidare.
– Vi skulle kunna ha 5 000 björnar i landet om man skulle låta biologin sätta gräns, säger han.
Ändå tycker han att den nuvarande förvaltningen är ganska bra, i förhållande till olika önskemål. En kompromiss med andra ord.
Från flera håll har dock röster höjts för att minska jakten på de stora rovdjuren. Många menar att det i hög grad rör sig om ren troféjakt, och att det egentligen inte finns någon anledning att jaga exempelvis lodjur.
– Lodjursjakten är en ren eftergift till en liten intressegrupp som vill jaga enbart för nöjes skull. Lodjuren gör extremt liten skada på tamdjur i Sverige så det finns ingen anledning att jaga dem. De flesta svenskar vet inte om att lodjursjakt arrangeras varje år, kanske är det därför det kan fortsätta, säger Magnus Orrebrant, ordförande för Svenska rovdjursföreningen.
Föreningen är emot årlig jakt även på björn och varg, och menar att den svenska jakten inte är förenlig med EU:s art- och habitatdirektiv.