Fågelskit motorn i Europas största svalkoloni

Svalorna på Stora Karlsö är helt beroende av att det finns fisk i havet – trots att de är insektsätare. Nya forskningsrön belyser öns komplexa samspel mellan hav och land.
–Hela kretsloppet måste vara på plats för att rädda den enskilda arten, säger Jonas Hentati-Sundberg som har lett studien.

Illustration över öns kretslopp.

Illustration över öns kretslopp.

Foto: Fredrik Saarkoppel

Miljö2020-09-26 15:07

Stora Karlsö är en av Östersjöns största kolonier för havsfåglar, med upp till 100 000 fåglar av olika arter. I en ny studie har ett forskarlag studerat hur fåglarna påverkar kringliggande ekosystem, och vice versa.

Till ön kommer tiotusentals sillgrisslor som lever på fisk från det närliggande havet. Men på ön finns också en av Europas största kolonier av hussvalor, en art som äter insekter. Att så många svalor lever på samma plats som de fiskande havsfåglarna förundrade forskarlaget.

– Vi tänkte att det måste ha något med havet att göra, säger Jonas Hentati-Sundberg, biträdande lektor vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.

Det var början på en mångårig studie som nu har kunnat visa att svalornas existens är beroende av sillgrisslorna, som i sin tur är beroende av fisken.

Utan fisk, inga svalor

Svalorna äter fjädermygg, som det finns gott om på ön. Fjädermyggans mygglarver växer upp i vatten, och när forskarna studerade vattenmiljön vid öns strandkanter fann de stora mängder mygglarver.

Det visade sig att sillgrisslans spillning var motorn i kretsloppet. Öns havsfåglar flyger nämligen ut till havet för att fiska. När de kommer tillbaka till ön, mätta, uträttar de sina behov på klipporna. Fågelspillningen faller då ner i vattnet och tillför där stora mängder näring av både kväve och fosfor. Enligt forskarnas beräkningar är de dagliga utsläppen av fosfor lika stora som från Stockholms största reningsverk Henriksdal.

Näringen från fågelspillningen blir sedan direkt föda till mygglarverna. Det vet forskarna sedan man studerat isotopsammansättningen hos kväve och kol i fågelspillning och mygglarverna. När de sedan blivit fullvuxna fjädermyggor flyger de upp från vattnet och blir föda till hussvalorna.

– Så har vi kunnat spåra det här flödet hela vägen till svalorna, säger han.

Viktigt i bevarandearbetet

Studiens resultat ger viktiga insikter för naturvårdare, enligt Jonas Hentati-Sundberg.

– Normalt ser vi naturvård som något platsspecifikt. Det finns en ö här, då försöker vi skydda naturen som finns på den här ön, säger han och fortsätter:

– Men i själva verket visar det sig att om man vill skydda naturvärdena på ön behöver man förstå kopplingar som finns mellan ekosystemen.

Han påminner om att svalan är en art som minskar i antal, och att dess överlevnad förutsätter att det finns en havsfågelkoloni som förser småfåglarna med föda.

– Hela det kretsloppet måste vara på plats för att rädda den enskilda arten, slår han fast.

Fakta: Hussvala och sillgrissla

Hussvalanär ungefär tolv centimeter lång, med blåvit ovansida, vit undersida och vit övergump. Den finns över hela landet, ända från söder och långt upp i fjälltrakterna. Bygger ofta bon i hus. Födan består av insekter som den fångar i luften.

I början av hösten flyttar hussvalan till Afrika, söder om Sahara. Framåt våren, april–maj, kommer den tillbaka till Sverige. Den äldsta hussvala man känner till blev 14 och ett halvt år gammal.

Sillgrisslanär runt 40 centimeter hög och har ett vingspann på 60–70 centimeter. Den håller mest till ute till havs men kommer in till land, till ostkusten, för att häcka, bland annat kring Gotland, Uppland och vid Västerbottens kust.

Sillgrisslan lever på småfisk som skarpsill och strömming. Sillgrisslan lever i runt 30 år, rekordet är 46 år.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet, artfakta.se, wwf.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!