I två dagar har flera tusen delegater, däribland miljö- och klimatministrar från hela världen, samlats i Stockholm för att under FN-flagg diskutera miljö, klimat och hållbarhet. Ambitionen har inte varit konkreta beslut eller nya åtaganden utan att bidra till ökat tempo i den gröna omställningen – utifrån de löften som länder redan har gjort.
Att det görs för lite och för långsamt för att tackla problemen med miljön och klimatet är ingen hemlighet. Förhoppningen med Stockholm +50 har varit att tankarna ska flöda mer fritt när delegaterna inte behöver försvara sina förhandlingspositioner. Och när FN-mötet avslutades under fredagen var det just i ett icke-framförhandlat slutdokument med budskap och rekommendationer.
Nya mått
Slutdokumentet innehåller tio punkter med bland annat skrivningar om ökad respekt för internationell miljörätt, vikten av att säkerställa att finansiella flöden och investeringar går i linje med klimat- och miljöåtaganden och behovet av att omdefiniera ekonomiska mått för tillväxt bortom BNP som ett mått på utveckling och välstånd.
– Vi måste upphöra med det som FN:s generalsekreterare kallar ekonomisk galenskap, att BNP ökar när skogen huggs ned och haven fiskas ut. Det är inte att mäta rätt saker, säger FN:s miljöchef Inger Andersen efter mötets slut.
– Nu måste vi föra vidare energin härifrån, inte i ord men i handling.
Slutdokumentet nämner också vikten av att fasa ut fossila bränslen, vilket är en skarpare formulering än i slutdokumentet från klimatmötet i Glasgow där länderna efter invändningar i sista stund till slut enades om formuleringen "fasa ned".
– Men vi måste också förstå att för vissa länder är det svårt att vända på en femöring. Det är därför vi fortsätter att uppmana länder att leva upp till löftet om 100 miljarder dollar i klimatfinansiering om året som utlovades redan 2009, säger Andersen.
Huruvida världens ledare faktiskt kommer att ta till sig rekommendationerna som har formulerats under Stockholm +50, och lägga i ytterligare en växel i klimat- och miljöpolitiken på hemmaplan, återstår att se. Mötets brist på skarpa beslut, som visserligen är i linje med FN:s beslut om inriktningen på konferensen, har dock kritiserats från flera håll. Röster har också höjts mot bristande och senfärdig planering kring konferensen och att många unga delegater och aktivister från utvecklingsländer inte har kunnat närvara, bland annat på grund av visumkrångel.
"Svagt ledarskap"
Naturskyddsföreningen finns bland dem som hade hoppats på att Sverige i egenskap av värdland skulle ta fler egna initiativ för att trycka på, till exempel genom att lägga fram initiativ liknande dem på klimatmötet i Glasgow om utfasning av fossila bränslen eller om konsumtionsbaserade utsläpp som andra länder hade kunnat ställa sig bakom.
– Vi hade förväntat oss att regeringen men också andra politiska partier hade tagit vara på möjligheten att lyfta miljö- och klimatfrågor och den allvarliga kris vi befinner oss i, säger föreningens generalsekreterare Karin Lexén.
– I stället ägnar sig oppositionen åt en misstroendeförklaring och statsministern åt att hota med regeringskris. Det har sammantaget varit ett svagt ledarskap från Sverige som vittnar om ett svagt engagemang i miljöfrågor hos de flesta partier.
Men Lexén hoppas ändå att Stockholm +50 ska fungera som en språngbräda.
– Vi behöver globala möten för att accelerera och slutdokumentet lyfter ändå viktiga frågor som man kan använda sig av i processen framåt.
Tillbakavisar kritik
Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) tycker dock inte att det svenska värdskapet har varit svagt eller otydligt. Hon lyfter en ministerdeklaration som ska stärka ungas deltagande i klimatförhandlingar som ett konkret svenskt initiativ.
– Ambitionen från svensk sida har hela tiden varit att åstadkomma så mycket som möjligt inom ramen för det mandat FN har gett oss, säger hon till TT.
– Jag kan ibland förundras över att man inom klimat- och miljöområdet ser allt som inte är ett förhandlat resultat enligt en regelbok som konstigt. Framöver tror jag att det kommer att vara nödvändigt att inte bara ses på förhandlingsmöten och göra nya åtaganden utan också se vad man kan göra gemensamt för att hantera klimatförändringar, utsläpp och förlust av biologisk mångfald.
