Fossila bränslen som bensin, kol och olja har på senare år pekats ut som ett existentiellt hot eftersom de bidrar till klimatförändringarna.

En mindre uppmärksammad konsekvens av förbränningen av dem är utsläpp av så kallade dioxiner, långlivade miljögifter som är skadliga för människors hälsa. Gifterna finns i många livsmedel i Sverige, men är särskilt koncentrerade i fet Östersjöfisk.

"Behöver samarbete"

Halterna är betydligt lägre i dag än för femtio år sedan, enligt Emma Halldin Ankarberg.

– Jag är född i början av 70-talet, och då var dioxinhalterna i bröstmjölk tio gånger högre än vad de är i dag, säger hon.

Men minskningen har avstannat på senare år.

– Det beror på att vi fortfarande bränner sopor och fossila bränslen, men också på skogsbränder och vulkanutbrott som också släpper ut dioxiner och som är svåra att göra någonting åt.

Hon nämner kolbränning i östeuropeiska länder som ett problem.

– Vi behöver ett internationellt samarbete för att få bort kolbränning i till exempel Östeuropa. Det ger upphov till ämnen som flyger hit i atmosfären och landar hos oss eftersom det är kallt här, säger Halldin Ankarberg.

"Tar så lång tid"

Livsmedelsverket uppmanar sedan tidigare till återhållsam konsumtion av den feta Östersjöfisken. Barn, unga och kvinnor i fertil ålder ska begränsa sitt intag till 2–3 gånger per år, och andra till högst en gång i veckan.

Emma Halldin Ankarberg är pessimistisk inför möjligheten att kunna slopa rekommendationen att begränsa intaget.

– Jag har lite svårt att se inom överskådlig framtid att vi skulle kunna äta helt utan restriktioner. Det är möjligt att vi framöver, om halterna fortsätter sjunka, kan äta fet Östersjöfisk lite oftare, men det tar så lång tid för halterna att sjunka.