Konkurrensen om kärlek är hård därute – även i fågelvärlden. För att imponera har hannarna ofta en färggrann fjäderdräkt som i all sin prakt förhoppningsvis är oemotståndlig i parningstid.

Fågelhonor har inte sällan en mindre prålig framtoning. För de flesta arter gäller dock att ungfåglarna har en mindre kontrastrik fjäderdräkt som påminner om honans, sannolikt för att inte sluta som ett enkelt byte för ett rovdjur.

Hanlika honor

Men halsbandsjakobin, som är en art av kolibri, inleder alltid sitt liv hanfärgade. Och nu har forskare upptäckt att närmare 20 procent av honorna i den studerade populationen i Panama precis som hannarna behåller den mer färggranna fjäderdräkten även när de blir äldre. Resten utvecklade den mer dämpade gröna och vita färg som är ett typiskt kännetecken för en vuxen halsbandsjakobin av honkön, enligt studien som har publicerats i Current Biology.

Ornament som kraftfulla färger kopplas oftast ihop med sexuell selektion och strävan efter att hitta en partner. Men när forskarna placerade uppstoppade halsbandsjakobiner vid en matkälla under parningstid upptäckte de att hannarna bland de levande artfränder som lockades dit var mer intresserade av honor som såg ut som honor brukar göra.

"Om honor med hanlik fjäderdräkt vore ett resultat av sexuell selektering skulle hannarna ha dragits till de hanlika honorna. Så var inte fallet", skriver huvudförfattaren Jay Falk, som genomförde studien vid Cornell Lab of Ornithology i New York, i en kommentar.

Men om hannarna inte gillar vad ser – vad är då fördelarna för honor med den särskilt färggranna fjäderdräkten? Det tror sig forskarna ha svaret på efter att ha utrustat kolibrier med ett chip som spårade hur ofta och länge de besökte matstationer.

Färre attacker

Testerna visade att de traditionellt färgade honorna i större utsträckning blev trakasserade än de hanliknande honorna. Det gjorde att den senare gruppen kunde äta under ungefär 35 procent längre tid än de andra honorna, en stor fördel för en kolibri som ägnar större delen av dagen åt att suga nektar.

– Det är en intressant studie av såväl sociala som sexuella interaktioner som visar att hannarna är mindre benägna att attackera en hona som är hanlik, säger Erik Svensson, professor vid biologiska institutionen på Lunds universitet.

– Kolibrier är ganska aggressiva. Men trakasserierna är inte huvudsyftet, utan det sker när det är dags för hannar att hitta en hona att para sig med.

En mindre invändning som Svensson har mot studien är att den undersökta födosituationen inte är helt naturlig.

– Det blir en mycket högre täthet och större koncentration av kolibrier kring matautomaterna än i det vilda.

Studiens resultat går i linje med den forskning som Erik Svensson länge har bedrivit på flicksländor, där det också finns genetiska färgvariationer och honor som är tecknade som hannarna. Eftersom hannarna inte uppfattar dessa som honor slipper de parningstrakasserier och kan ägna sig åt att leta föda i lugn och ro.

Underskattar variation

Den aktuella kolibristudien ger dock inga svar på hur och varför färgvariationen har uppstått hos just den här arten samt hur den bibehålls. När Svenssons forskargrupp studerade flicksländor kom de fram till att ursprungstillståndet är att det bara finns en hontyp, som ser annorlunda ut än hannarna.

Därefter har det uppstått en honvariant, en hanfärgad morf.

– Detsamma gäller sannolikt även kolibrier. Att de hanfärgade honorna finns kvar beror på att de har någon form av fördel, som att de genom sitt utseende kan undvika eller mildra effekterna av parningstrakasserier, säger Svensson.

– Forskare tenderar att underskatta variation hos honor. Jag hoppas att studien bidrar till att fler får upp ögonen för att den här typen av honvarianter är ganska vanlig.