Det har en grupp forskare vid University of Reading i Storbritannien kommit fram till genom att samköra uppgifter om kärnvapensprängningar under perioden 1962–1964, på bland annat öar i Stilla havet och i amerikanska Nevadaöknen, med meteorologiska arkivuppgifter från väderstationer i London och Skottland.
I samband med sprängningarna var molnen mer kompakta och det kom i genomsnitt 24 procent mer nederbörd per dag än annars. Forskarna förklarar detta med att radioaktiviteten från sprängningarna gav upphov till elektriska laddningar, som i sin tur påverkade droppbildningen inuti molnen.
"Trots att sprängningarna skedde så långt bort spred sig den radioaktiva föroreningen snabbt i atmosfären", skriver forskarna i ett pressmeddelande till artikeln som publiceras i Physical Review Letters.